The Universal House of Justice

Ridván 2022

To the Bahá’ís of the World

Dearly loved Friends,

Ett år av förberedelse och reflektion, liksom av stor möda, har kommit till ända, kännetecknat av vännernas ansträngningar världen över att högtidlighålla hundraårsminnet av ‘Abdu’l-Bahás hädanfärd, bland annat genom att skicka representanter att delta i ett särskilt evenemang för att hedra Honom i det Heliga landet. Genom dessa ansträngningar har oräkneliga själar, och inte bara bahá’íer, blivit inspirerade av ‘Abdu’l-Bahás liv. Hur Han visade omtanke om alla medlemmar av den mänskliga familjen, hur Han undervisade, hur Han främjande projekt för utbildning och social välfärd, hur omfattande Han bidrog till diskurser i både Öst och Väst, hur Han helhjärtat uppmuntrade projekt för byggandet av Tillbedjans hus, hur Han utarbetade tidiga former av bahá’í-administrationen, hur Han kultiverade olika aspekter av samfundslivet – alla dessa olika facetter av Hans liv visade Hans oupphörliga och fullständiga hängivenhet till tjänandet av Gud och mänskligheten. Förutom att vara en överväldigande moralisk auktoritet och förlänad oöverträffad andlig insikt, var ‘Abdu’l-Bahá en ren kanal genom vilken de krafter som frigjorts genom Bahá’u’lláhs uppenbarelse kunde verka i världen. För att förstå den samhällsbyggande kraft som tron besitter, behöver man inte se längre än till de resultat ‘Abdu’lBahá uppnådde under sin verksamhetstid och de omvandlande effekterna av den vägledning som oupphörligt strömmade från Hans penna. Ursprunget för så många av de underbara framsteg som gjorts av dagens bahá’í-samfund – vilka kartlades i vårt budskap till er förra Riḍván – kan spåras till ‘Abdu’l-Bahás handlingar, beslut och vägledning.

Hur passande är det då inte att bahá’í-samfundets kollektiva hyllning till sin fullkomliga förebild skulle forma förspelet till påbörjandet av ett större företag fokuserat på frigörandet av trons samhällsbyggande förmåga i allt större omfattning. De former av strävande som faller inom ramen för nioårsplanen, och den nuvarande serien av planer, är inriktade på uppfyllandet av detta övergripande mål. Detta är även fokus för de fler än 10 000 konferenser som hålls över hela jorden för att markera inledningen av detta stora andliga företag. Dessa konferenser, som förväntas välkomna ett aldrig tidigare skådat antal deltagare, sammanför inte endast bahá’íer, utan även många andra av mänsklighetens välgörare, som med dem delar en längtan efter att främja enighet och en bättre värld. Deras beslutsamhet och starka målmedvetenhet återspeglas i den anda som skapats vid de sammankomster som redan ägt rum, där deltagarna galvaniserats lika mycket av de dynamiska samråd till vilka de bidragit, som av den kollektiva vision som utforskats vid dessa glädjefyllda evenemang. Vi ser med ivrig förväntan fram emot vad kommande månader och år ska föra med sig.

Sedan vi den 30 december 2021 riktade vårt budskap till rådgivarnas konferens har nationella andliga råd och regionala bahá’í-råd ihärdigt undersökt möjligheterna att under nioårsplanen öka intensiteten i tillväxtprocessen i de kluster som finns inom deras ansvarsområden. Vi tror att det skulle vara till hjälp att, i syfte att mäta de framsteg som görs över tid, se det som att planen utvecklas i två faser på fyra respektive fem år, och nationella andliga råd ombads att reflektera över vilka framsteg de förväntar sig se i sina respektive samfund vid Riḍván 2026 och sedan vid Riḍván 2031. Denna genomgång innebar också att man gjorde en översyn av gränserna för klustren och de anpassningar som då gjordes resulterade i att det totala antalet kluster i världen har ökat med en fjärdedel och nu är över 22 000. Utifrån de prognoser som inkommit bedömer vi att det kommer att finnas ett tillväxtprogram i något stadium av utveckling i omkring 14 000 av dessa kluster vid slutet av planen. Bland dessa uppskattas det antal där tillväxtprogrammet kunde betraktas som intensivt att växa till 11 000 under samma tidsperiod. Och bland dessa förväntas antalet kluster där den tredje milstolpen passerats ha ökat till fler än 5 000 till 2031. Att göra sådana framsteg kommer otvivelaktigt att innebära en kolossal ansträngning under hela den tid planen varar. Likväl anser vi dessa vara värdiga mål att sträva mot då de representerar en ambitiös men seriös bedömning av vad som är möjligt att uppnå.

Detta är talande. Sådana mål kunde inte realistiskt övervägas om inte administrativa institutioner och organ hade utvecklats markant och tillägnat sig signifikant förhöjd kapacitet att hantera angelägenheter hos ett samfund, vars aktiviteter mångfaldigats så fort och omfattar ett stort och växande antal befryndade själar. Det skulle inte ha varit möjligt att eftersträva en sådan tillväxt om inte en önskan att lära sig – att handla, att reflektera, att fånga insikter och att ta till sig insikter från andra håll – hade kultiverats på alla nivåer, ända ner till samfundets gräsrotsnivå. Och den ansträngning som sådana framtidsutsikter innebär skulle knappast vara möjlig om inte en systematisk ansats till undervisningsarbetet och utvecklingen av mänskliga resurser alltmer tagit form i bahá’í-världen. Allt detta har medfört en ökande medvetenhet inom bahá’í-samfundet om dess identitet och syfte. En beslutsamhet att vara utåtriktad i den samhällsbyggande processen har redan blivit en etablerad aspekt av kulturen på många, många platser; den har nu i ett ökande antal samfund blomstrat till att bli en känsla av verkligt ansvar för den andliga och materiella utvecklingen inom allt större grupper i samhället, långt utöver medlemskadern i bahá’í-samfundet självt. Vännernas ansträngningar att bygga samhällen, att engagera sig i social verksamhet och att bidra till aktuella samhällsdiskurser har vävts samman till ett enda globalt företag, sammanhållet av ett gemensamt ramverk för handling fokuserat på att hjälpa mänskligheten låta sina angelägenheter vila på en grundval av andliga principer. Betydelsen av den utveckling vi beskrivit, och som nått denna punkt ett hundra år efter införandet av den administrativa ordningen, kan inte bortses från. I den oerhörda ökningen av kapacitet som skett under de senaste två årtiondena – och vilken har gjort det möjligt för bahá’ívärlden att se sina strävanden i termer av frigörande av trons samhällsbyggande förmåga – ser vi obestridliga tecken på att Guds sak trätt in i den sjätte epoken av den Danande tidsåldern. Vi tillkännagav förra Riḍván att det utbredda fenomenet att stora antal människor deltar i bahá’íaktiviteter, är upptända av tro och skaffar sig färdigheter och förmågor att tjäna sina lokalsamhällen signalerade att den tredje epoken av Mästarens gudomliga plan hade inletts; sålunda har ettårsplanen, då vid sin början och nu vid sitt slut, kommit att markera en mängd historiska framsteg som gjorts av de trognas skara. Och vid tröskeln till ett nytt, mäktigt företag, står denna enade skara av troende redo att gripa de möjligheter som ligger vidöppna framför den.

Ett utmärkande drag hos den epok som nu går mot sitt slut var uppförandet av det sista av de kontinentala Tillbedjans hus och initieringen av projekt för att etablera Tillbedjans hus på nationell och lokal nivå. Mycket har lärts av bahá’íer över hela världen om begreppet Mashriqu’l-Adhkár och den förening av andakt och tjänande som den förkroppsligar. Under den sjätte epoken av den Danande tidsåldern kommer mycket mer att läras om den stig som leder från utvecklingen av ett blomstrande andaktsliv i ett samfund – och det tjänande som detta inspirerar till – till framträdandet av ett Mashriqu’l-Adhkár. Konsultationer har påbörjats med olika nationella andliga råd, och efterhand som dessa fortgår kommer vi periodvis att tillkännage platser där Tillbedjans hus kommer att uppföras under kommande år.

Vår glädje över att se det Största namnets samfund gå från styrka till styrka dämpas av vår djupa sorg över att se hur förhållanden och konflikter i världen som skapar misär och desperat lidande fortlever – särskilt återuppblossandet av destruktiva krafter som skapar oordning i internationella förhållanden samtidigt som de utsätter befolkningar för fasansfulla upplevelser. Vi är väl medvetna och förvissade om att, vilket bahá’í-samfund upprepade gånger visat i många olika sammanhang, Bahá’u’lláhs efterföljare är helt inställda på att erbjuda hjälp och stöd till dem de har omkring sig, hur knappa deras egna förhållanden än är. Men till dess mänskligheten som helhet tar sig för att etablera sina angelägenheter på en grundval av rättvisa och sanning, är dess öde att stappla från en kris till nästa. Vi ber att, om det krig som nyligen brutit ut i Europa ska ge några lärdomar för framtiden, det kommer att tjäna som en trängande påminnelse om den kurs världen måste följa om den ska uppnå äkta och varaktig fred. De principer som Bahá’u’lláh förkunnat för sin tids monarker och presidenter, och de tungt vägande plikter som Han ålade härskare då och nu, är kanske än mer relevanta och nödvändiga i dag än när de först nedtecknades av Hans penna. För bahá’íer är den obevekliga utvecklingen av Guds stora plan – och de eldprov och omvälvningar den för med sig, men som till slut driver mänskligheten mot rättvisa, fred och enhet – det sammanhang inom vilket Guds mindre plan, med vilken de troende huvudsakligen är sysselsatta, utvecklar sig. Det dysfunktionella tillståndet hos dagens samhälle gör behovet av att frigöra trons samhällsbyggande kraft utomordentligt klart och trängande. Vi kan inte förvänta annat än att omvälvningar och störningar tills vidare kommer att fortsätta drabba världen; ni inser då utan tvekan varför varje innerlig bön vi frambär för alla Guds barn att bli befriade från förvirring och svåra umbäranden är kopplad till en lika innerlig bön för framgång i det nödvändiga tjänande ni utför i främjandet av Fridsfurstens sak.

I alla de kluster där planens aktiviteter tar fart, ser vi utvecklingen av samfund med de ädla egenskaper vi beskrev i budskapet den 30 december 2021. Efter hand som samhällen upplever påfrestningar av olika slag måste Abhá-skönhetens efterföljare alltmer utmärka sig genom sin motståndskraft och sin rationalitet, genom sitt goda uppförande och sin principfasthet och genom den medkänsla, avskiljelse och fördragsamhet de visar i sin strävan efter enighet. Tid efter annan har de framstående egenskaper och attityder som de troende uppvisat under perioder av akuta svårigheter gjort människor benägna att vända sig till bahá’íer för förklaringar, råd och stöd, särskilt när samhällslivet kullkastats av faror och oförutsedda störningar. När vi delar dessa observationer med er är vi medvetna om att bahá’í-samfundet självt också upplever effekterna av de söndrande krafter som verkar i världen. Vidare är vi medvetna om att ju större vännernas ansträngningar att främja Guds ord är, desto starkare är de motkrafter de, förr eller senare, kommer att möta från olika håll. De måste befästa sina sinnen och andar mot de prövningar som med säkerhet skall komma, så att dessa inte försvagar integriteten hos deras strävanden. Men de troende är väl medvetna om att Guds saks ark kan hantera alla de stormar som den kommer att möta. Successiva stadier på dess resa har sett den rida ut ovädren och möta vågorna. Nu har den satt kurs mot en ny horisont. Den Allsmäktiges bekräftelser är de vindpustar som fyller dess segel och driver den fram mot sin bestämmelseort. Och förbundet är den ledstjärna som ser till att den heliga farkosten håller sin vissa och säkra kurs. Må himmelens härskaror nedsända sina välsignelser över alla som seglar den.

- The Universal House of Justice