”Bahá’í-äktenskapet är ett förbund och djup kärlek mellan de båda parterna. De måste emellertid iakttaga yttersta aktsamhet och lära känna varandras karaktär. Detta eviga band måste skyddas av ett fast förbund och avsikten måste vara att främja harmoni, vänskap och sammanhållning och att vinna evigt liv.”

‘Abdu’l-Bahá

Äktenskapslöftet, det löfte som uttalas var för sig av brud och brudgum i närvaro av minst två vittnen, som är erkända av det Andliga rådet, lyder såsom förordnats i Kitáb-i-Aqdas (den Heligaste boken): ”Vi ska alla i sanning leva efter Guds vilja.”

Han är Givaren, den Frikostige!

Prisad vare Gud, den Uråldrige, den evigt Förblivande, den Oföränderlige, den Evige! Han som genom sitt eget väsen har vittnat om, att Han i sanning är den Ende, den Allenarådande, den Obundne, den Upphöjde. Vi vittnar om att det förvisso icke finns någon Gud utom Honom och erkänner Hans enhet och bekänner att Han är den Ende. Han har alltid vistats i de ouppnåeliga höjderna på krönet av sin höghet, helgad från omnämnande av någon annan än sig själv, fri från någon annans beskrivning än sin egen.

Och när Han önskade visa människorna sin nåd och välvilja och införa ordning i världen, uppenbarade Han föreskrifter och skapade lagar. Däribland stiftade Han lagen om äktenskapet, gjorde den till en fästning för välstånd och frälsning och påbjöd den i det som sänts ned från helighetens himmel i Hans heligaste bok. Han säger, stor är Hans härlighet: ”O människor, ingå äktenskap så att det från er måtte framträda en, som kommer att hålla Mig i åminnelse bland Mina tjänare. Detta är ett av Mina bud till er. Följ det till fromma för er själva.”

- Bahá'u'lláh