I Guds, den Uråldriges, den Störstes namn. 
I sanning, de uppriktigas hjärtan förtärs i åtskiljandets eld – var är glansen från Ditt anletes ljus, o världarnas Älskade?

De som är Dig nära har övergivits i förtvivlans mörker – var är Din återförenings morgonljus, o världarnas Åstundan?

Dina utvaldas kroppar ligger skälvande på fjärran sandmarker – var är Din närvaros ocean, o världarnas Hänförare?

Längtande händer sträcks mot Din nåds och givmildhets himmel – var är Dina gåvors regn, o världarnas Bevarare?

De otrogna har rest sig överallt i tyranni – var är Din förordnande pennas tvingande makt, 
o världarnas Erövrare?

Hundarnas skall ljuder högt från alla håll – var är lejonet i Din makts skog, o världarnas Tuktare?

Kölden har fått grepp om hela mänskligheten – var är Din kärleks värme, o världarnas Eld?

Katastrofen har nått sin höjdpunkt – var är Din undsättnings tecken, o världarnas Frälsning?

Mörker har omslutit de flesta folk – var är Din härlighets ljus, o världarnas Strålglans?

Människornas halsar är utsträckta i illvilja – var är Din hämnds svärd, o världarnas Förgörare?

Förnedringen har nått sitt största djup – var är Din härlighets emblem, o världarnas Härlighet?

Bedrövelser har hemsökt Uppenbararen av Ditt allbarmhärtiga namn – var är Din uppenbarelses gryningsfröjd, o världarnas Välbehag?

Vånda har drabbat jordens alla folk – var är Din glädjes standar, o världarnas Glädje?

Du ser Dina teckens gryningsplats dold av ont förtal – var är Din makts fingrar, o världarnas Mäktige?

Svår törst har drabbat alla människor – var är Din välgörenhets flod, o världarnas Barmhärtighet?

Begär har fjättrat hela mänskligheten – var är avskiljandets gestalter, o världarnas Herre?

Du ser denne Förorättade ensam i landsflykt – var är härskarorna från Din befallnings himmel, o världarnas Härskare?

Jag har övergivits i ett främmande land – var är Din trofasthets emblem, o världarnas Tillit?

Dödsångest har gripit tag i alla människor – var är svallet från Din evighets ocean, o världarnas Liv?

Satans viskningar har spridits till alla skapelser – var är Din elds meteor, o världarnas Ljus?

Lidelsens rus har fördärvat de flesta människor – var är renhetens gryningar, o världarnas Åstundan?

Du ser denne Förorättade omgärdad av förtryck bland Syriens folk – var är strålglansen från Ditt gryningsljus, o världarnas Ljus?

Du ser Mig förbjuden att tala ut – varifrån ska då Dina melodier ljuda, o världarnas Näktergal?

De flesta människor är snärjda av inbillningar och gagnlösa föreställningar – var är Din visshets talesmän, o världarnas Tillförsikt?

Bahá är på väg att drunkna i ett hav av vedermödor – var är Din frälsnings ark, o världarnas Frälsare?

Du ser Ditt yttrandes Dagbräckning i skapelsens mörker – var är solen på Din nåds himmel, o världarnas Ljusbringare?

Sanningens och renhetens, lojalitetens och ärans lampor har släckts – var är Din straffande vredes tecken, o världarnas Drivkraft?

Kan Du se någon som har kämpat för Ditt Jag eller som besinnar det som har vederfarits Honom på Din kärleks stig? Nu stannar Min penna, o världarnas Älskade.

Det gudomliga Lotusträdets grenar ligger brutna av ödets framsvepande vindar – var är Din undsättnings baner, o världarnas Mästare?

Detta Anlete är höljt i förtalets damm – var är Ditt medlidandes briser, o världarnas Barmhärtighet?

Helighetens klädnad är besudlad av svekets folk – var är Din helighets skrud, o världarnas Utsmyckare?

Nådens hav har stillats av det som människors händer förvållat – var är Din ynnests vågor, o världarnas Åstundan?

Dörren som leder till den gudomliga närvaron är reglad på grund av Dina fienders tyranni – var är Din gåvas nyckel, o världarnas Upplåtare?

Löven har gulnat genom upproriskhetens förgiftande vindar – var är det ymniga regnet från Din välgörenhets moln, o världarnas Givare?

Världsalltet är förmörkat av syndens damm – var är Din förlåtelses briser, o världarnas Förlåtare?

Denne Yngling är ensam i ett öde land – var är Din himmelska nåds regn, o världarnas Gåvobringare?

O mest upphöjda Penna, Vi har hört Din ljuvaste kallelse i det eviga riket – lyssna till det som Storhetens tunga yttrar, o världarnas Förorättade.

Vore det icke för kölden, hur skulle Dina ords hetta kunna råda, o världarnas Förklarare?

Vore det icke för all ofärd, hur skulle Ditt tålamods sol kunna lysa, o världarnas Ljus?

Klaga ej på grund av de ondskefulla. Du blev skapad att uthärda och bestå, o världarnas Tålamod.

Hur ljuv var icke Din gryning över Förbundets horisont bland de upproriska, och Din trängtan efter Gud, o världarnas Kärlek.

Genom Dig fästes oberoendets baner på de högsta topparna och välgörenhetens hav svallade, o världarnas Hänryckare.

Genom Din ensamhet lyste enhetens sol och genom Din förvisning smyckades enighetens land. Var tålmodig, o Du världarnas förvisade.

Vi har gjort förnedringen till en härlighetens klädnad och lidandet till Din kropps prydnad, o världarnas Stolthet.

Du ser människors hjärtan fyllda av hat, och det tillkommer Dig att ha överseende, o Du fördöljare av världens synder.

När svärden flammar, skynda då framåt! När pilarna viner, bana väg, o Du världarnas offer.

Klagar Du, eller skall Jag klaga? Snarare skall Jag gråta över Dina förkämpars fåtal, o Du som har orsakat världarnas jämmer.

Sannerligen, Jag har hört Din kallelse, 
o allhärlige Älskade, och nu flammar Bahás anlete av vedermödornas hetta och av Ditt lysande ords eld, och Han har trofast stått upp på offerplatsen med blicken fäst på Ditt välbehag, o världarnas Förordnare.

O ‘Alí-Akbar, tacka din Herre för denna skrift, från vilken du kan inandas Mitt saktmods väldoft och få kunskap om vad som drabbat Oss på vägen till Gud, alla världars Dyrkade.

Skulle alla tjänare läsa och begrunda detta, så skall i deras ådror tändas en eld som skall sätta världarna i brand.

- Bahá'u'lláh