The Universal House of Justice

Ridván 2023

To the Bahá’ís of the World

Dearly loved Friends,

Vi känner en oerhörd glädje över att rikta oss till ett samfund vars rättrådighet och beslutsamhet är värdiga dess ädla kall. Hur stor, hur väldigt stor är inte vår kärlek till er och hur svävar inte våra andar då vi ser er uppriktiga och tillgivna strävan att leva liv som har formats av Bahá’u’lláhs läror och att erbjuda denna uppenbarelses levande vatten till en värld lidande av svår törst. Er stora målmedvetenhet är uppenbar. Expansion och konsolidering, social handling och deltagande i samhällsdiskurserna fortgår och det naturliga sambandet mellan dessa ansträngningar på klusternivå framstår allt tydligare. Ingenstans är detta tydligare än på platser där ett ökande antal personer är sysselsatta med ett brett utbud av aktiviteter, där var och en är ett medel för att frigöra trons samhällsbyggande kraft.

Under de tolv månader som gått sedan nioårsplanen inleddes har vi glatts åt det sätt på vilket detta globala andliga företag har inspirerat och stimulerat vännerna och sporrat till särskilda handlingsprogram. Ett omedelbart fokus har varit att sätta i verket planer som försäkrar att det i varje land och region framträder minst ett kluster där man passerat den tredje milstolpen: en plats där ett stort antal människor tillsammans arbetar för och bidrar till ett pulserande samfundsliv. Medvetna om att målet med denna 25-årsperiod emellertid är att etablera intensiva tillväxtprogram i alla världens kluster, har de troende även ägnat sig åt att öppna nya kluster för tron såväl som att öka sina ansträngningar på platser där det redan finns tillväxtprogram. Det finns ett ökat medvetande om möjligheten för pionjärer att resa sig i alla delar av världen – många hängivna själar överväger hur de kan agera på denna möjlighet och många andra har redan fyllt poster, märkbart på hemmafronten men i allt större utsträckning även på det internationella fältet. Detta är ett av flera sätt varigenom, såsom vi har hoppats, en anda av ömsesidigt stöd uttrycks av vännerna världen över. Samfund där styrka har byggts upp har förbundit sig att stödja den utveckling som äger rum på andra platser – i ett annat kluster, region, land eller till och med kontinent – och kreativa metoder har upptäckts för att erbjuda uppmuntran på avstånd och möjliggöra erfarenheter att delas direkt. Samtidigt används den grundläggande metoden för att fånga det som lärs i ett kluster, så att det kan ligga till grund för planer som görs lokalt och annorstädes, omfattande. Det gläder oss att se att särskild uppmärksamhet ges åt att lära hur man kan förbättra kvaliteten i den utbildningsupplevelse som institutet erbjuder. När institutprocessen slår rot i ett samfund är effekten dramatisk. Se, exempelvis, på de platser med intensiv aktivitet där invånarna nu betraktar träningsinstitutet som ett kraftfullt instrument som de själva äger: ett instrument för vars sunda utveckling de har tagit huvudansvaret. Fullt medvetna om att trons dörrar alltid står vidöppna, lär sig de troende hur de ska uppmuntra sådana som är redo att träda in. Att vandra tillsammans med sådana själar och att hjälpa dem kliva över tröskeln är ett privilegium och en särskild glädje. I varje kulturellt sammanhang finns mycket att lära om dynamiken hos detta talande ögonblick av igenkänning och tillhörighet. Och det är inte allt. Samtidigt som ansträngningarna att bidra till den sociala omvandlingen i många kluster är i sina tidigaste skeden, söker nationella andliga råd, med sedvanligt skickligt stöd från rådgivarna, att aktivt lära mer om hur dessa ansträngningar växer fram genom den samfundsbyggande processen. Diskussioner om ett folks sociala och materiella välfärd kultiveras i grupper av familjer och i samfund, samtidigt som vännerna även hittar vägar att delta i meningsfulla diskurser som utvecklas i deras omedelbara omgivningar.

Bland allt det vi beskrivit strålar ungdomarnas handlingar praktfullt fram. Långt ifrån att bara vara passiva mottagare av påverkan – vare sig denna påverkan är godartad eller annan – har de visat sig vara modiga och insiktsfulla förkämpar för planen. Där ett samfund har sett dem i detta ljus och skapat förutsättningar för deras utveckling har ungdomarna mer än gjort skäl för det förtroende som visats dem. De undervisar sina vänner om tron och gör tjänande till grunden för mer meningsfyllda vänskaper. Ofta tar detta tjänande formen av undervisning av dem som är yngre än de själva, där de inte enbart erbjuder dem moralisk och andlig utbildning, utan även hjälper dem med skolarbete. Ålagda ett heligt ansvar att stärka institutprocessen uppfyller bahá’í-ungdomen våra största förhoppningar.

Skådeplatsen för alla dessa ansträngningar är en ytterst orolig tid. Det finns en utbredd förståelse för att dagens samhällsstrukturer inte är kapabla att svara upp mot mänsklighetens behov under dess nuvarande mödor. Mycket som allmänt ansågs visst och fast ifrågasätts och jäsningen till följd av detta skapar en längtan efter en enande vision. Den kör av röster som höjs i stöd för enhet, jämlikhet och rättvisa visar hur många det är som delar denna önskan för sina samhällen. Självklart är det ingen överraskning för en efterföljare till den Välsignade skönheten att hjärtan längtar efter de andliga ideal som Han framlagt. Vi finner det likväl slående att, under ett år då utsikterna för mänsklighetens gemensamma utveckling sällan varit mer dystra, trons ljus strålade med ett enastående sken i mer än tiotusen konferenser, vilka bevistades av nästan en och en halv miljon människor, fokuserade på medlen för att främja dessa ideal. Bahá’u’lláhs vision och Hans maning till mänskligheten att enat arbeta för att förbättra världen, var det nav kring vilket olika element i samhället ivrigt samlades – och inte undra på det, såsom ʻAbdu’l-Bahá förklarat, ”Varje samhälle i världen finner i dessa gudomliga läror förverkligandet av sina högsta strävanden.” Några av mänsklighetens lyckönskare kanske först dras till bahá’í-samfundet som en tillflykt, en fristad från en polariserad och paralyserad värld. Men mer än en fristad, finner de besläktade själar som arbetar tillsammans för att återuppbygga världen.

Mycket kunde skrivas om den geografiska utbredningen av konferenserna, den extraordinära impuls de gav den nya planen eller de hjärtliga uttryck av glädje och entusiasm den väckte hos deltagarna. Men på dessa få rader önskar vi uppmärksamma vad de gav uttryck för när det gäller trons utveckling. De var en reflektion av ett bahá’í-samfund som ser frändskap, inte åtskillnad. Denna inställning gjorde det naturligt att undersöka nioårsplanen vid samlingar dit alla var välkomna. Vännerna begrundade vad planen betyder för deras samhällen, inte endast i närvaro av individer och familjer utan även av lokala ledare och auktoriteter. Sammanförandet av så många människor på en plats skapade förutsättningar för ett transformativt samtal om andlig och social utveckling, ett som pågår världen över. Det speciella bidrag som sådana samlingar – på samma gång öppna, upplyftande och meningsfulla – kan ge ett växande mönster av samfundsutveckling i ett kluster är en värdefull lärdom för bahá’í-institutioner att ha i åtanke för framtiden.

Och sålunda träder de trognas sällskap in i det andra året av planen med ett nytt perspektiv och en djup insikt om betydelsen av det de försöker att uppnå. Hur annorlunda ser handlingar inte ut då de betraktas i ljuset av den samhällsbyggande kraft de frigör! Denna vidsträckta utsikt gör en vidmakthållen aktivitet till mycket mer än ett isolerat tjänande eller enbart en datapunkt. På plats efter plats framvisar de initiativ som tas, en population som lär sig att ta allt större ansvar för den väg den tar för sin egen utveckling. Den resulterande andliga och sociala omvandlingen manifesterar sig i ett folks liv på många olika sätt. I den tidigare serien av planer kunde detta tydligast ses i främjandet av andlig utveckling och gemensam andakt. I denna serie planer behöver ökad uppmärksamhet ges åt andra processer som söker förbättra ett samhälles liv – exempelvis genom att förbättra folkhälsan, skydda miljön eller mer effektivt utnyttja kraften hos konstarterna. Det som krävs för att alla dessa komplementära aspekter av samhällets välmåga skall utvecklas är, naturligtvis, förmågan att ägna sig åt systematiskt lärande inom alla dessa områden – en förmåga som bygger på insikter som kommer från lärorna och det samlade förrådet av mänsklig kunskap som skapats genom vetenskaplig forskning. Efterhand som denna förmåga växer kommer mycket att uppnås under de kommande årtiondena.

Denna utvidgade, samhällsbyggande vision har långtgående implikationer. Varje samfund följer sin egen stig mot dess förverkligande. Framsteg på en plats har emellertid ofta gemensamma kännetecken med framsteg på en annan. En aspekt är att efterhand som kapaciteten växer och ett lokalt eller nationellt samfunds förmågor mångfaldigas, så kommer med tiden de nödvändiga förhållandena för framträdandet av ett Mashriqu’l-Adhkár, beskrivna i vårt Riḍván-budskap 2012, så småningom att uppfyllas. Såsom vi antytt i vårt budskap till er förra Riḍván kommer vi att periodvis fastställa platser där ett bahá’í-tempel skall byggas. Det gläder oss att vid denna tidpunkt uppmana till byggandet av lokala tillbedjans hus i Kanchanpur, Nepal och Mwinilunga, Zambia. Utöver detta uppmanar vi till byggandet av ett nationellt tillbedjans hus i Kanada, i närheten av det sedan länge etablerade nationella Ḥaẓíratu’l-Quds i Toronto. Dessa projekt, och andra som skall komma att inledas i framtiden, kommer att dra nytta av det stöd som vännerna i alla länder ger till Tempelfonden.

Rikliga är de välsignelser som en välvillig Herre har valt att förläna sina älskade. Ädel är kallelsen, ståtliga utsikterna. Trängande är den tid då vi har kallats att tjäna. Lidelsefulla är därför de böner med vilka vi, å era vägnar och för era outtröttliga ansträngningar, ber vid Bahá’u’lláhs tröskel.

- The Universal House of Justice