The Universal House of Justice

Ridván 2010

To the Bahá’ís of the World

Dearly loved Friends,

Med hjärtan fyllda av beundran för Bahá'u'lláhs följeslagare, gläds vi, nu när denna högst glädjefyllda Ridvántid börjar, åt att kunna berätta att det på världens samtliga kontinenter finns ett nytt tillskott av intensiva tillväxtprogram som påbörjats, vilket höjer det totala antalet i världen över 1500-strecket och uppfyller femårsplanens mål, ett år före dess avslutning. Vi böjer våra huvuden i tacksamhet till Gud för denna häpnadsväckande bedrift, denna betydande seger. Alla som har ansträngt sig på detta område kommer att uppskatta den nåd Han har skänkt sitt samfund genom att förunna det ett helt år att stärka den modell för utvidgning och konsolidering, som nu är etablerad överallt, som förberedelse för de uppgifter, vilka det kommer att bli kallat att åtaga sig under nästa globala företag — en plan som kommer att pågå under fem år, den femte i följd med det uttryckliga syftet att främja processen inträde i skaror.

Vi känner oss föranledda, när vi gör en paus under denna högtid, att klargöra att det som framkallar en sådan djup känsla av stolthet och tacksamhet i våra hjärtan inte så mycket är den numerära bedrift som ni åstadkommit, anmärkningsvärd i sig, utan en kombination av utvecklingsresultat på en djupare kulturell nivå som denna prestation vittnar om. Viktigast bland dessa är den ökning vi har lagt märke till i vännernas förmåga att samtala med andra om andliga frågor och att med lätthet tala om Bahá'u'lláh och Hans uppenbarelse. De har förstått väl att undervisning är ett grundläggande krav för ett liv av generöst givande.

I ett budskap nyligen har vi uttryckt glädje över att få bevittna den stadiga stegringen av undervisningstempot över hela jorden. Fullgörandet av denna fundamentala andliga förpliktelse av den enskilde troende har alltid varit, och fortsätter att vara, ett oumbärligt kännetecken på bahá'í-liv. Vad tillkomsten av 1500 intensiva tillväxtprogram har gjort uppen-bart är hur modiga och målmedvetna den stora massan av de troende har blivit, redo att ledas av den Allbarmhärtiges vägledande hand när de har gått utanför den nära kretsen av familjemedlemmar och vänner för att nå mottagliga själar varhelst de månde bo. Även den mest försiktiga uppskattning leder till att det nu finns tiotusentals personer som deltar i periodiska kampanjer för att skapa vänskapsband på en grund av gemensam förståelse med dem som de tidigare betraktat som främlingar.

I sina ansträngningar att presentera trons grunder enkelt och klart, har de troende haft stor nytta av det belysande exemplet i Ruhi-institutets Bok 6. När logiken som ligger bakom presentationen förstås, och ivern att göra den till en ritual övervinns, leder den till ett samtal mellan två själar — ett samtal som utmärks av den djupa förståelse som uppnås och av karaktären hos den relation som skapas. I den grad som samtalet fortsätter efter det första mötet och äkta vänskap uppstår, kan en direkt undervisningsansträngning av detta slag bli en katalysator för en långvarig process av andlig omvandling. Huruvida den första kontakten med sådana nyfunna vänner ger anledning till att inbjuda dem att bli medlemmar i bahá'í-samfundet eller att delta i någon av dess aktiviteter är inte det mest angelägna. Det är viktigare att varje själ känner sig välkommen att tillsammans med samfundet bidra till samhällets förbättring och därmed anträda en stig av tjänande av mänskligheten, på vilken ett formellt medlemskap kan resultera redan från början eller längre fram.

Betydelsen av denna utveckling bör inte underskattas. I varje kluster måste, så snart ett konsekvent handlingsmönster är på plats, uppmärksamhet ges åt att utvidga detta vidare genom ett nätverk av medarbetare och bekanta, medan kraft samtidigt inriktas på mindre befolkningsgrupper, vilka var och en bör bli till ett centrum av koncentrerad aktivitet. I ett stadskluster kan ett sådant aktivitetscentrum kanske bäst bestämmas av gränserna för ett grannskap; i ett kluster som huvudsakligen ligger på landet, kan en liten by erbjuda en lämplig social miljö för detta syfte. De som tjänar i dessa områden, både lokala invånare och besökande undervisare, skulle med rätta kunna se sitt arbete som samhällsbyggande. Att sätta sådana etiketter som 'dörr-till-dörr' på deras undervisningsansträngningar, även om den första kontakten kan inbegripa besök i hem utan förvarning, är inte att göra rättvisa åt den process som försöker höja förmågan hos en befolkningsgrupp att ta ansvar för sin egen andliga, sociala och intellektuella utveckling. De aktiviteter som driver denna process, och i vilken nyfunna vänner är inbjudna att delta — möten som förstärker de andliga egenskaperna i samhället; klasser som fostrar barnens spröda hjärtan och sinnen; grupper som kanaliserar de svällande energierna hos juniorer; studiecirklar, öppna för alla, som möjliggör för personer med olika bakgrund att utvecklas på jämställd fot och utforska tillämpningen av lärorna i sina enskilda liv och i den mänsklig gemenskapen — kan mycket väl under en tid komma att behöva upprätthållas med stöd från sådana som inte tillhör den lokala befolkningen. Det kan emellertid förväntas att mångfaldigandet av dessa kärnaktiviteter snart kommer att kunna upprätthållas av mänskliga resurser som själva kommer från grannskapet eller byn — av män och kvinnor ivriga att förbättra materiella och andliga förhållanden i sin omgivning. En rytm i samfundslivet bör sålunda gradvis utvecklas, i förhållande till förmågan hos en expanderande kärna av individer som har engagerat sig för Bahá'u'llás vision om en ny världsordning.

I detta sammanhang visar sig mottaglighet i en villighet att delta i processen för samhällsbyggandet som sätts igång genom kärnaktiviteterna. I kluster på kluster, där intensiva tillväxtprogram nu pågår, är vännernas uppgift under det kommande året att undervisa inom en eller flera mottagliga befolkningsgrupper och att använda en direkt metod i framläggandet av sin tros grunder, samt att finna de själar som längtar efter att kasta av sig den håglöshet som samhället har ingjutit i dem och arbeta tillsammans med dem i deras grannskap och byar för att inleda en process av samfälld omvandling. Om vännerna är ihärdiga i sina ansträng-ningar att lära sig samhällsbyggandets förfaringssätt och metoder i mindre skala på detta sätt, är vi säkra på att det efterlängtade målet om ett universellt deltagande i trons angelägenheter snabbt kommer inom räckhåll.

För att möta denna utmaning, måste de troende och institutionerna som tjänar dem stärka institutprocessen i klustret och markant öka det antal personer inom sitt område som är kapabla att tjäna som handledare i studiecirklar; för det bör erkännas att de möjligheter som nu öppnar sig för vännerna att främja ett livaktigt samfund i grannskap och byar som kännetecknas av en sådan stark målmedvetenhet, har möjliggjorts av den mycket viktiga utveckling som ägde rum under det senaste årtiondet när det gäller bahá'í-kulturen på fördjupningsområdet.

I december 1995, när vi uppmanade till bildandet av undervisningsinstitut över hela världen, bestod det allmänna mönstret i bahá'í-samfundet av att hjälpa individuella troende att fördjupa sin kunskap om tron huvudsakligen av tillfälliga kurser och klasser av varierande längd, inriktade på olika ämnen. Det mönstret hade väl tillfredsställt det behov som fanns hos ett framväxande bahá'í-samfund världen över, ännu relativt fåtaligt och huvudsakligen inriktat på sin geografiska spridning över världen. Vi gjorde dock klart vid den tiden att ett annat synsätt på studiet av skrifterna måste utformas, ett sätt som skulle sporra ett stort antal personer till handling om processen med inträde i skaror påtagligt skulle öka farten. I detta sammanhang bad vi träningsinstituten att hjälpa ständigt växande grupper av troende att tjäna saken genom att tillhandahålla sådana kurser som kunde delge den kunskap, de insikter och färdigheter som krävdes för att utföra den stora mängd uppgifter som förknippas med tilltagande expansion och fördjupning.

Att läsa trons skrifter och sträva efter att uppnå en mer adekvat förståelse av innebörden av Bahá'u'lláhs överväldigande uppenbarelse är skyldigheter som åligger var och en av Hans anhängare. Alla uppmanas att utforska Hans uppenbarelses ocean och att ta del av de pärlor av visdom som ligger i den, allt efter förmåga och sinnelag. I detta ljus utvecklades lokala för-djupningsklasser, vinter- och sommarskolor och speciellt arrangerade möten, där individuella troende kunniga i skrifterna kunde dela med sig insikter i bestämda ämnen som naturligt framträdande drag i bahá'í-livet. På samma sätt som vanan av dagligt studium kommer att kvarstå som en integrerad del av bahá'í-identiteten, kommer denna typ av studier att bibehållas i samfundets kollektiva liv. Men att förstå meningen med uppenbarelsen, såväl när det gäller individuell växt som social utveckling, ökar mångfaldigt när studier och tjänande är förenade och utförs samtidigt. På tjänandets fält testas kunskapen, där uppkommer frågor genom den praktiska erfarenheten, och nya nivåer av förståelse uppnås. Inom systemet för distansundervisning som nu har etablerats i land efter land — vars viktigaste beståndsdelar inkluderar studiecirkeln, handledaren och Ruhi-institutets kursplan — har det världsvida bahá'í-samfundet förvärvat kapacitet att möjliggöra för tusentals, ja miljoner, människor att studera skrifterna i små grupper med det uttryckliga syftet att omsätta bahá'í-läran till verklighet, och att bära fram trons arbete till dess nästa stadium: uthållig, storskalig expansion och konsolidering.

Måtte ingen misslyckas med att inse de möjligheter som därmed skapas. Passivitet alstras av samhällets krafter idag. En önskan att bli underhållen uppmuntras från barndomen med ökande effektivitet och skapar generationer som är villiga att låta sig ledas av vemhelst som visar sig duktig på att locka fram ytliga känslor. Även inom många undervisningssystem behandlas studenter som om de vore kärl skapta att mottaga information. Att bahá'í-världen har lyckats med att utveckla en kultur som främjar ett sätt att tänka, studera och handla, i vilken alla ser sig som vandrare på en gemensam stig av tjänande — stödjer varandra och går framåt tillsammans, respekterar den kunskap som var och en vid varje tillfälle har och undviker tendensen att indela de troende i kategorier som fördjupade och oinformerade — är en prestation av enorma proportioner. Och i denna ligger dynamiken i en okuvlig rörelse.

Det som är absolut nödvändigt är att kvalitén på utbildningsprocessen, utvecklad på studiecirkelnivå, höjs markant under nästa år så att potentialen hos den lokala befolkningen att skapa en sådan dynamik förverkligas. Mycket ankommer på dem som i detta hänseende tjänar som handledare. Den utmaning de kommer att ställas inför är att skapa de förhållanden som är förutsedda för institutkurserna, förhållanden som bidrar till individernas andliga bemyndi-gande, så att dessa kommer att se sig själva som aktiva deltagare i sitt eget lärande, som befrämjare av ständig ansträngning att tillämpa kunskap för att åstadkomma individuell och kollektiv förvandling. Om detta misslyckas kommer inte den nödvändiga kraften som driver fram förändringen att skapas oavsett hur många studiecirklar som bildas i ett kluster.

Om handledarens arbete skall kunna nå en allt högre grad av skicklighet, måste vi komma ihåg att det främsta ansvaret för utvecklandet av mänskliga resurser i en region eller ett land ligger hos träningsinstitutet. Samtidigt som man söker öka antalet deltagare, måste institutet som organisation — allt ifrån styrelse till koordinatorer på olika nivåer, och till handledare på gräsrotsnivå — lägga lika stor vikt vid systemets effektivitet i dess helhet, för ytterst kommer ändå uthålliga kvantitativa vinster att vara beroende av kvalitativa framsteg. På klusternivå måste koordinatorn låta både praktisk erfarenhet och dynamik vara en del av ansträngningarna att åtfölja dem som tjänar som handledare. Han eller hon bör arrangera återkommande möten för dem för att reflektera över sina bemödanden. Sammankomster som organiseras för att repetera studier av valda delar av institutmaterialet kan ibland visa sig vara användbara, förutsatt att det inte skapar uppfattningen att ständig träning behövs. En handledares förmågor utvecklas gradvis när han/hon kommer igång med handling och hjälper andra att bidra till målet med den nuvarande serien av globala planer, genom studiet av sekvensen av kurser och genomförande av deras praktiska komponent. Och allteftersom män och kvinnor i olika åldrar går igenom sekvensen och avslutar sina studier av varje kurs med hjälp av handledare, måste andra stå redo att åtfölja dem i tjänande handlingar, vilka de genomför i enlighet med förmåga och intresse — särskilt koordinatorer ansvariga för barnklasser, juniorgrupper och studie-cirklar, handlingar av tjänande som är helt avgörande för att systemet självt skall kunna fortsätta. Att tillförsäkra att tillräcklig vitalitet pulserar genom systemet bör fortsätta att vara föremål för ett intensivt lärande i varje land under nästkommande tolv månader.

Omsorgen om barns andliga fostran har länge varit en del av bahá'í-samfundets kultur, en omsorg som resulterat i två samexisterande verkligheter. Den ena, som strävar efter att efterlikna de resultat som Irans bahá'íer uppnått, kännetecknade av kapaciteten att kunna ge lektioner som följer ett system, från en klass till nästa, för barn från bahá'í-familjer, och som i allmänhet hade som mål att förmedla grundkunskap om trons historia och lärosatser till efterföljande generationer. I de flesta delar av världen har antalet barn som haft förmånen att ha tillgång till sådana lektioner varit relativt litet. Den andra utvecklades inom områden där anslutning i stora skaror ägde rum, både på landsorten och i städerna. En mera inkluderande hållning präglade detta tillvägagångssätt. Fastän barn från hem av alla slag var både ivriga och välkomna att delta i bahá'í-klasser, hindrade olika faktorer lektionerna från att hållas med en erforderlig grad av regelbundenhet från år till år. Hur glada är vi inte över att se att dessa två tillvägagångssätt, en konsekvens av historiska omständigheter, börjar försvinna när vänner tränade av institut överallt strävar efter att ge systematiskt grundade lektioner öppna för alla.

Denna lovande inledning måste nu kraftfullt drivas vidare. I varje kluster med ett pågående intensivt tillväxtprogram, måste ansträngningar göras för att ytterligare systematisera utbudet av andlig fostran för ett ökande antal barn, från familjer med mångskiftande bakgrund — något som den samhällsbyggande process som nu tar fart kräver i grannskap och byar. Detta kommer att bli en krävande uppgift, som uppfordrar till tålamod och samarbete från både föräldrar och institutioner. Ruhi-institutet har redan blivit tillfrågat att genomföra planer på att fullborda sina kurser för utbildning av barnklasslärare på olika nivåer, inklusive motsvarande lektioner för barn från 5 eller 6 års ålder och tills de är 10 eller 11, för att tillsluta den nuvarande klyftan mellan befintliga lektioner och textböckerna för juniorer, såsom ”Trons ande” och dess efterföljare ”Den helige Andens kraft”, vilka förser programmet för den åldersgruppen med en utpräglad bahá'í-komponent. Allteftersom dessa tilläggskurser och lektioner blir tillgängliga, kommer institut i alla länder att kunna förbereda lärarna och de erforderliga koordinatorerna att sätta ihop, årskurs för årskurs, kärnan i ett program för andlig fostran av barn, runt vilka underordnade element kan organiseras. Under tiden bör instituten göra sitt bästa för att förse lärare med lämpligt material, från annat som för närvarande finns tillgängligt, för att användas under deras lektioner för barn av olika ålder i den utsträckning det behövs.

Internationella Undervisningscentret har förtjänat vår ständiga tacksamhet för den livgivande kraft det givit de ansträngningar som säkrat det tidiga uppnåendet av målen i femårsplanen. Att se den grad av energi det lade ned på detta världsomspännande företag, dess ihärdiga uppföljning av framstegen på varje kontinent och dess nära samarbete med de kontinentala rådgivarna, var att fånga en glimt av den oerhörda inneboende kraften i bahá'í-administra-tionen. När Undervisningscentret nu vänder sin uppmärksamhet med samma kraftfullhet mot frågor som rör effektiviteten i aktiviteterna på klusternivå, kommer det utan tvekan att ägna särskild uppmärksamhet åt förverkligandet av bahá'í-barnklasser. Vi är övertygade om att dess analys av de erfarenheter som vunnits i ett fåtal utvalda kluster, representativa för olika sociala omständigheter, detta kommande år kommer att sprida ljus över praktiska spörsmål, vilket kommer att göra det möjligt att etablera regelbundna klasser för barn i varje åldersgrupp i grannskap och byar.

Den snabba spridningen av programmet för andlig utveckling bland juniorer är ännu ett uttryck för kulturellt framsteg inom bahá'í-samfundet. Medan globala trender projicerar en bild av denna åldersgrupp som varande problematisk, förlorad i våndorna av tumultartad fysisk och känslomässig förändring, oemottaglig och självupptagen, rör sig bahá'í-samfundet — med det språk det använder och det tillvägagångssätt det anammar — helt klart i motsatt riktning och ser i juniorerna i stället altruism, en utpräglad känsla för rättvisa, iver att lära sig om universum och en önskan att bidra till byggandet av en bättre värld. Berättelse på berättelse, i vilka juniorer i länder överallt på vår planet uttrycker sina tankar som deltagare i programmet, vittnar om värdet i denna vision. Det finns alla indikationer på att programmet engagerar deras växande medvetande i en utforskning av verkligheten, vilken hjälper dem att analysera de konstruktiva och destruktiva krafter som verkar i samhället och att känna igen det inflytande dessa krafter utövar på deras tankar och handlingar, skärper deras andliga iakttagelseförmåga, förhöjer deras uttrycksförmåga och förstärker moraliska strukturer som kommer att tjäna dem under deras liv. Vid en ålder där spirande intellektuella, andliga och fysiska krafter blir tillgängliga för dem, ges de verktyg som behövs för att bekämpa krafter som skulle beröva dem deras sanna identitet som ädla varelser och att arbeta för allas bästa.

Att den största komponenten i programmet undersöker teman ur ett bahá'í-perspektiv, men inte i form av religiös utbildning, har öppnat vägen för dess utvidgande till juniorer med olika bakgrund och förhållanden. I många sådana fall kommer därför de som genomför programmet tryggt igång med socialt arbete och möter en mängd frågor och möjligheter, vilka följs upp och organiseras i en global inlärningsprocess av Kontoret för social och ekonomisk utveckling i det Heliga landet. Redan har den samlade massan av kunskap och erfarenhet ökat kapaciteten i flera kluster, spridda över världen, så att vart och ett understödjer över ett tusen juniorer i programmet. För att hjälpa andra att snabbt kunna röra sig i denna riktning, etablerar kontoret ett nätverk av platser på alla kontinenter med hjälp av en kår av troende, som kan användas för utbildning av koordinatorer från tjogtals kluster. Dessa resurspersoner fortsätter att stödja koordinatorer när de återvänder till sina respektive kluster och gör det möjligt för dem att skapa en andligt präglad miljö i vilken programmet för juniorer kan slå rot.

Ytterligare kunskap kommer säkert att växa fram i denna strävan även om ett handlings-mönster redan är klart. Endast förmågan hos bahá'í-samfundet begränsar dess gensvar på den efterfrågan på program från skolor och grupper i civilsamhället. I kluster som idag är i fokus för ett intensivt tillväxtprogram, finns ett brett spektrum av omständigheter, alltifrån sådana som har några få tillfälliga juniorgrupper till sådana som har ett tillräckligt stort antal för att behöva en hängiven koordinators tjänster, vilken skulle kunna få fortlöpande stöd från en plats för spridandet av kunskaper. För att säkra att denna kapacitet ökar inom alla kategorier av dessa kluster, manar vi till bildande av 32 utbildningscentra som skall vara i funktion i slutet av den nuvarande planen, vart och ett med heltidskoordinator och betjänande ungefär tjugo kluster. I alla andra sådana kluster bör prioritet ges till att skapa en förmåga att erbjuda programmet under det kommande året och systematiskt mångdubbla antalet grupper.

De utvecklingsinsatser som vi hittills har nämnt — den ökade förmågan att undervisa om tron direkt och att kunna ha meningsfulla samtal om teman av andlig betydelse med människor från alla slags bakgrund, uppblomstringen av ett sätt att närma sig studiet av skrifterna som är knutet till handling, förnyelsen av engagemanget att regelbundet tillhandahålla andlig utbildning för de unga i grannskap och byar, och spridningen av inflytandet hos ett program som ger juniorerna en känsla av ett dubbelt moraliskt syfte, att utveckla sin inneboende potential och att bidra till att omdana samhället — förstärks i inte ringa grad av ännu ett framsteg på det kulturella planet, vars innebörd är av vittomfattande betydelse. Denna utveckling av det kollektiva medvetandet märks i den allt vanligare förekomsten av ordet ”åtfölja” i samtal mellan vännerna, ett ord som får en ny betydelse när det integreras i den allmänna vokabulären i bahá'í-samfundet. Det visar på en betydande förstärkning av en kultur där lärande är det sätt på vilket man verkar, ett sätt som främjar deltagandet av alltfler välinformerade människor i en gemensam strävan att använda Bahá'u'lláhs läror för att bygga en gudomlig civilisation, vilket Beskyddaren förklarar är trons främsta uppgift. Ett sådant förhållningssätt erbjuder en slående kontrast till det andliga sönderfallet och stagnerande mönstret hos ett gammalt socialt system som så ofta söker tämja människans energi genom härskarmakt, girighet, skuldbeläggning och genom manipulation.

I vännernas förhållanden sinsemellan kommer således denna utveckling av kulturen till uttryck i kvalitén på deras mellanhavanden. Lärande som arbetssätt kräver att alla intar en ödmjuk hållning, ett tillstånd i vilket man glömmer sitt jag, förlitar sig helt på Gud, förtröstar på Hans alltunderstödjande kraft och är förvissad om Hans ofelbara bistånd, och är viss om att Han, endast Han, kan förändra en mygga till en örn, en droppe till ett gränslöst hav. Och i ett sådant tillstånd arbetar själarna oupphörligt tillsammans, och gläder sig inte så mycket över sina egna prestationer, men åt andras framsteg och tjänande. På så sätt är deras tankar hela tiden inriktade på att hjälpa andra att nå högre höjder av tjänande för Hans sak och att sväva i Hans kunskaps himmel. Detta är vad vi ser i det nuvarande handlingsmönstret, vilket sprider sig över jorden, framdrivet av ung och gammal, veteran och nyligen deklarerad, arbetande sida vid sida.

Detta kulturella framsteg påverkar inte bara förhållandet mellan individerna, utan dess effekt kan också märkas i skötseln av trons administrativa angelägenheter. Allteftersom lärande har kommit att känneteckna samfundets arbetssätt, har vissa aspekter av beslutsfattande när det gäller expansion och konsolidering överlåtits till den stora massan av de troende, vilket gör att planering och genomförande blir mera anpassat till omständigheterna på fältet. Inte minst har det genom reflektionsmötet skapats utrymme för dem som är engagerade i aktiviteter på klusternivå att samlas från tid till annan för att nå samstämmighet om det aktuella läget i ljuset av erfarenhet och vägledning från institutionerna, och att bestämma de nästkommande stegen framåt. Ett liknande utrymme har öppnats av institutet, vilket sörjer för att de som tjänar som handledare, barnklasslärare och ledare av juniorgrupper i ett kluster, kan träffas var för sig för att konsultera om sina erfarenheter. Nära förbunden med denna rådplägande gräsrotsprocess är träningsinstitutet och områdesundervisningskommittén, tillsammans med hjälprådsmed-lemmarna, vars gemensamma samspel utgör ännu en mötesplats, där beslut tas som har med tillväxt att göra, i detta fall med en högre grad av formalitet. Sättet som detta system på klusternivå fungerar, fött av tvingande behov, visar på en viktigt egenskap i bahá'i-administrationen. Precis som en levande organism har den en kod inom sig som gör att den har förmåga att inrätta sig efter allt högre grad av komplexitet, vad gäller strukturer och processer, förhållanden och aktiviteter, i takt med att den utvecklar sig under Universella Rättvisans Hus vägledning.

Att trons institutioner på alla nivåer — från lokal och regional, till nationell och kontinental nivå — är i stånd att hantera en sådan ökad komplexitet med allt större skicklighet är både ett tecken på och en nödvändighet för deras stadiga mognande. Framväxande förbindelser mellan administrativa strukturer har fört fram det lokala andliga rådet till tröskeln av ett nytt stadium i utövandet av sitt ansvar för att sprida Guds Ord, att samla de troendes krafter och att skapa en miljö som är andligt upplyftande. Vid tidigare tillfällen har vi förklarat att mognaden hos ett andligt råd inte endast kan bedömas på grundval av regelbundenheten i deras möten och att de fungerar med en viss effektivitet. Deras styrka måste i stället i stor utsträckning mätas utifrån den andliga och sociala livskraften i det samfund som det betjänar — ett växande samfund som välkomnar de konstruktiva bidragen både från dem som har anslutit sig och dem som inte gjort det. Det är med tillfredsställande som man kan se att rådande tillvägagångssätt, metoder och instrument förser de lokala andliga råden, även nybildade sådana, med medlen för att uppfylla detta ansvar då de tar itu med att säkerställa att femårsplanens behov tillgodoses på ett tillfredsställande sätt i deras områden. Rådens lämpliga deltagande i planen blir faktiskt helt avgörande vid varje försök att välkomna ett stort antal personer — något som i sig är erforderligt för att framvisa dess fulla styrka och förmåga.

Den utveckling som vi är vissa om att få bevittna hos de lokala andliga råden under de kommande åren har gjorts möjlig genom den växande styrkan hos de nationella andliga råden, vars förmåga att tänka och handla strategiskt har ökat påtagligt, särskilt när de alltmer skarpsinnigt och effektivt har lärt sig att analysera den process som gäller uppbyggnaden av samfund på gräsrotsnivå, och att vid behov ge den stöd, medel, uppmuntran och kärleksfull vägledning. I länder där omständigheterna så kräver, har de i detta avseende delegerat ett antal ansvarsområden till regionala råd och därmed decentraliserat vissa administrativa funktioner och ökat den institutionella förmågan inom sitt ansvarsområde och befrämjat mera förfinade samspelsmönster. Det är ingen överdrift att säga att det fullödiga engagemanget från de nationella rådens sida var avgörande för att åstadkomma den slutliga framstöt som erfordrades för att nå den nuvarande planens mål, och vi förväntar oss att få se en ytterligare utveckling i denna riktning då de, i samförstånd med rådgivarna, under de avgörande snabbt passerande månaderna som ligger framför oss gör en väldig ansträngning för att förbereda sina samfund på att sätta igång med nästkommande femåriga företag.

Utan tvekan utgör utvecklingen av rådgivarinstitutionen ett av de mest betydelsefulla framstegen inom bahá'í-administrationen under det gångna årtiondet. Denna institution har redan gjort enastående framsteg i sin utveckling, då rådgivarna och hjälprådsmedlemmarna, i januari 2001, samlades i det Heliga landet för en konferens som markerade inflyttningen av Internationella Undervisningscentret i dess permanenta säte på Karmelberget. Det råder inget tvivel om att de krafter som lösgjordes vid denna händelse snabbt har fört denna institution framåt. Den grad av påverkan som rådgivarna och deras hjälpråd har haft på planens framgång visar att de har intagit en naturlig plats i främsta ledet på undervisningens område. Vi är helt säkra på att det kommande året kommer att binda samman administrationens institutioner ännu mer i samarbete, då alla, var och en i enlighet med sina i utveckling varande funktioner och ansvarsområden, bemödar sig om att förstärka den lärande inställningen, vilken har blivit ett framträdande drag i samfundets funktion — något som måste ske särskilt skyndsamt i de kluster som befinner sig i intensiva tillväxtprogram.

Bahá'u'lláhs uppenbarelse är väldig. Den uppmanar inte bara individen till en djupgående förändring utan också samhällets struktur. "Är det inte varje uppenbarelses syfte" förkunnar Han Själv, "att åstadkomma en omvandling av hela mänsklighetens ställning, en omvandling som kommer att visa sig både till det yttre och det inre, som kommer att påverka både dess inre liv och dess yttre förhållanden?" Det arbete som idag framskrider i varje hörn av vår planet representerar det senaste stadiet i de pågående bahá'í-strävandena att skapa kärnan i den strålande civilisation som innefattas i Hans läror, en uppbyggnad som innebär ett oändligt komplext och omfattande företag som kommer att kräva århundraden av bemödanden från mänskligheten för att det skall bära frukt. Det finns inga genvägar dit, inga formler. Endast då ansträngningar görs för att ta till sig insikter från Hans uppenbarelse, att utnyttja mänsklighetens samlade kunskap, att tillämpa Hans lärosatser på ett intelligent sätt till fromma för mänsklighetens liv, samt att rådslå i frågor som uppstår, kommer det nödvändiga lärandet att äga rum och förmågor att utvecklas.

I denna långsiktiga process att bygga upp kapacitet, har bahá'í-samfundet ägnat nästan ett och ett halvt årtionde åt att systematisera sin undervisningserfarenhet och att lära sig att öppna vissa aktiviteter för allt fler människor och att fortsätta att uthålligt bedriva sin expansion och konsolidering. Alla är välkomna att komma in i samfundets varma famn och att mottaga näring från Bahá'u'lláhs livgivande budskap. Det finns sannerligen ingen större glädje för en själ som längtar efter sanningen än att finna skydd i Sakens starka fäste och att finna styrka i Förbundets enande kraft. Ändå kan varje människa och alla grupper av individer, oavsett om de står att finna bland Hans anhängare eller ej, få inspiration från Hans läror och dra nytta av de visdomens och kunskapens juveler som kan hjälpa dem att möta de utmaningar de står inför. Det förhåller sig så att den civilisation som framskymtar för mänskligheten inte kommer att uppnås enbart genom bahá'í-samfundet. Ett stort antal grupper och organisationer som är besjälade av en anda av världssolidaritet, vilket är en indirekt avspegling av Bahá'u'lláhs begrepp om mänsklighetens enhet, kommer att bidra till den civilisation vilken är avsedd att uppstå ur det nuvarande samhällets förvirring och kaos. Det bör stå klart för var och en att den kapacitet som skapas i bahá'í-samfundet genom successiva, globala planer gör det i ökande grad i stånd att ge stöd till de mångahanda och olikartade dimensionerna av civilisationsbyggande, vilket kommer att öppna nya områden för lärande.

I vårt budskap, Ridván 2008, antydde vi att, medan vännerna fortsatte att arbeta på klusternivå, skulle de finna att de blev alltmer indragna i samhällets liv och utmanas till att utvidga den process av systematiskt lärande som de var engagerade i till att omfatta alltfler områden av mänsklig verksamhet. En rik bildvävnad av samfundsliv börjar framträda i alla kluster när gemensam andakt omväxlande med samtal äger rum i intim hemmiljö och vävs samman med aktiviteter som ger andlig utbildning till alla medlemmar i befolkningen — vuxna, ungdomar och barn. Social medvetenhet förhöjs på ett naturligt sätt när, till exempel, livliga konversationer som sprider sig mellan föräldrar om deras barns strävanden och tjänandeprojekt uppstår på initiativ av juniorer. När väl mänskliga resurser finns i tillräckligt överflöd i ett kluster och ett tillväxtmönster fast etablerats, kan och måste samfundets engagemang i samhället öka. Vid denna kritiska tidpunkt i utvecklingen av planen, när så många kluster närmar sig en sådan nivå, verkar det vara lämpligt att vännerna överallt reflekterade över beskaffenheten av de bidrag som deras växande, pulserande samfund kommer att ge för materiella och andliga framsteg i samhället. I detta avseende kommer det att visa sig fruktbart att resonera i termer av två sammanhörande, sinsemellan förstärkande områden för handling: socialt engagemang samt deltagande i samhällets pågående diskurs.

Under decennier har bahá'í-samfundet skaffat sig stor erfarenhet inom dessa båda områden. Det finns naturligtvis ett stort antal bahá'íer som är individuellt engagerade i social verksamhet och i det offentliga samtalet genom sina yrken. Ett antal icke-statliga organisationer, inspirerade av trons läror, verkar på regional och nationell nivå med social och ekonomisk utveckling för att förbättra levnadsvillkoren för befolkningen. Organ för nationella andliga råd bidrar på olika sätt med att främja idéer som gynnar allmänt välstånd. På internationellt plan har organ som Internationella Bahá'í-samfundets kontor vid Förenta Nationerna en liknande funktion. I den mån det är nödvändigt och önskvärt kommer de vänner som arbetar på gräsrotsnivå att kunna dra nytta av denna erfarenhet och detta kunnande, då de söker engagera sig i de angelägna frågor som finns i samhället omkring dem.

Man kan lämpligen tänka i termer av ett spektrum av åtgärder, där socialt handlande kan rangeras alltifrån tämligen informella ansträngningar av kort varaktighet, som genomförs på individnivå eller av mindre grupper av vänner, till program för social eller ekonomisk utveckling på en hög nivå av komplexitet och utformning som genomförs av bahá'í-inspirerade organisationer. Oavsett omfattning och storlek, söker all social verksamhet tillämpa trons läror och principer för att i något avseende förbättra befolkningens sociala eller ekonomiska liv, om än blygsamt. Sådana strävanden kännetecknas alltså av sitt uttalade syfte att främja materiellt välstånd bland innevånarna, utöver deras andliga välfärd. Att världscivilisationen som nu finns vid mänsklighetens horisont måste åstadkomma en dynamisk samstämmighet mellan livets materiella och andliga behov är centralt i bahá'í-läran. Klart är att detta ideal har stor betydelse för beskaffenheten av den sociala handling som bedrivs av bahá'íer oavsett dess omfattning eller grad av inverkan. Fastän villkoren kommer att variera från land till land, och kanske från kluster till kluster, och från vännerna framkallar en mängd olika ansträngningar, finns det vissa grundläggande begrepp som man bör hålla i minnet. Först och främst är social existens avhängigt av kunskap. Ständig okunnighet är den värsta formen av förtryck. Den förstärker de många murarna av fördomar som utgör barriärer emot förverkligandet av mänsklighetens enhet, som på en och samma gång är målet och en bärande princip i Bahá'u'lláhs uppenbarelse. Tillgång till kunskap är alla människors rättighet och att ta del i dess tillblivelse, tillämpning och spridning är ett ansvar som alla måste ta på sig i det stora företaget att bygga en välmående världscivilisation — varje individ enligt hans eller hennes förmåga och begåvning. Rättvisan kräver allmänt deltagande. Då socialt handlande alltså kan innebära tillhandahållande av varor och tjänster i någon form, måste dess främsta angelägenhet vara att bygga upp förmågor i en viss befolkning så att denna kan delta i skapandet av en bättre värld. Social förändring är inte ett projekt som en grupp av personer utför till förmån för en annan grupp. Omfattningen och komplexiteten i socialt handlande måste vara i enlighet med de tillgängliga resurserna i en by eller i grannskapet för att kunna föras vidare. Det är bäst att börja på en anspråkslös nivå och sedan låta ökningen ske organiskt allteftersom kunnandet inom folkgruppen utvecklas. Kapaciteten stiger förstås till nya nivåer, då de som verkar för social förändring lär sig att med ökande effektivitet tillämpa aspekter av bahá'í-uppenbarelsen tillsammans med vetenskapliga kunskaper och metoder i sin sociala verklighet. Denna verklighet måste de sträva efter att förstå på ett sätt som står i överensstämmelse med Hans lärosatser — att i sina medmänniskor se juveler av oskattbart värde och känna igen resultaten av den tvåfaldiga processen av integration och upplösning av både hjärtan och sinnen, liksom av sociala strukturer.

Verkningsfullt socialt handlande tjänar till att berika deltagandet i samhällets diskurs, precis som de insikter man fått genom att delta i vissa samtal kan hjälpa till att klargöra de begrepp som formar socialt handlande. På klusternivå kan deltagande i samhällsdebatten sträcka sig från något så enkelt som att framlägga bahá'í-idéer i vardagssamtal till mera formella aktiviteter såsom att förbereda artiklar och att bevista sammankomster som ägnar sig åt angelägna sociala frågor — klimatförändring och miljö, samhällsledning och mänskliga rättigheter, för att nämna några stycken. Detta medför också en meningsfull relation med civilsamhällets grupper och lokala organisationer i byar och grannskap.

I detta sammanhang känner vi oss manade att säga några varnande ord: Det är viktigt att alla inser att värdet av engagemang i socialt arbete och att deltaga i samhällets debatt inte ska bedömas efter förmågan att skaffa nya troende. Fastän strävanden att vara involverad inom dessa två områden mycket väl kan resultera i att bahá'í-samfundet blir större, ska de inte göras i detta syfte. Uppriktighet i detta hänseende är absolut nödvändig. Dessutom måste man vara noga med att inte överbetona bahá'í-erfarenheten eller dra för stor uppmärksamhet till nystartade ansträngningar, som exempelvis juniorernas andliga utvecklingsprogram, vilket mår bäst av att få mogna i sin egen takt. Ledordet i alla sammanhang är ödmjukhet. Allt under det att vännerna visar entusiasm för sin tro, måste de akta sig för att ge uttryck för en triumfatorisk anda, vilket knappast passar bland dem själva och än mindre i andra sammanhang.

Genom att för er beskriva dessa nya möjligheter, som nu öppnar sig på klusternivå, ber vi er inte att på något sätt förändra den inriktning som ni har nu. Inte heller ska man se de här möjligheterna som representerande ett alternativt område för tjänande som tävlar om samfundets begränsade resurser och kraft för utvidgning och konsolidering. Under det kommande året måste institutprocessen och det mönster av aktiviteter som denna inbegriper fortsätta att stärkas, och undervisning måste förbli den främsta angelägenheten i alla troendes medvetande. En vidare inblandning i samhällslivet ska inte sökas på ett omoget sätt. Det kommer att utveckla sig naturligt allt under det att vännerna i varje kluster håller fast vid tillämpandet av planens beståndsdelar i en process av handling, reflektion, rådplägning, studier och lärande som ett resultat. Deltagande i samhällslivet kommer att blomstra allt eftersom samfundets förmåga att främja sin egen tillväxt och att vidmakthålla sin vitalitet gradvis stärks. Det kommer att uppnå en balans i ansträngningarna att expandera och fördjupa samfundet i den mån som det tar till vara beståndsdelarna inom de begreppsramar som styr den nuvarande räckan av globala planer. Och det kommer att bidraga till rörelse av befolkningsgrupper fram mot Bahá'u'lláhs vision av en välmående och fredlig världs-civilisation i den utsträckning de använder dessa beståndsdelar på ett skapande sätt inom nya kunskapsområden.

Kära vänner: Hur ofta uttryckte inte den älskade Beskyddaren hoppet om att de troendes hjärtan skulle flöda över av kärlek till varandra, att de inte skulle följa några särskiljande gränsdragningar utan betrakta hela mänskligheten såsom en enda familj. "Se ej några främlingar" är Hans uppmaning "betrakta snarare alla människor som era vänner, ty kärlek och enhet blir svåråtkomliga då ni fäster era blickar på olikheter". Allt som har tagits upp och undersökts på de föregående sidorna är på den mest grundläggande nivån endast ett uttryck för universell kärlek uppnådd genom den helige Andes kraft. För är det inte kärlek till Gud som bränner bort alla slöjor av främlingskap och söndring och binder samman hjärtan i fullkomlig enighet? Är det inte Hans kärlek som sporrar er vidare på tjänandets arena och gör er i stånd att i varje själ se förmågan att lära känna Honom och tillbedja Honom? Är ni inte sporrade av kunskapen att Hans Uppenbarare med glädje uthärdade ett liv av livslångt lidande på grund av sin kärlek till mänskligheten? Se bland era egna led på era bröder och systrar i Iran. Är de inte exempel på en själsstyrka som är född av kärlek till Gud och en önskan att tjäna Honom? Är inte deras förmåga att stå högt över den grymmaste och allra bittraste förföljelse ett tillräckligt vittnesbörd om förmågan hos miljon på miljon av förtryckta människor i världen att kunna resa sig och åta sig en viktig del i byggandet av Guds rike på jorden? Låt er inte avskräckas av den söndrande uppdelningen i sociala kategorier, pressa framåt och ge Bahá'u'lláhs budskap till väntande själar i varje urbant grannskap, i varje liten by, i alla hörn av planeten och attrahera dem till Hans samfund, till det Största Namnets samfund. Ni lämnar aldrig våra tankar och böner och vi kommer att fortsätta att bönfalla den Allsmäktige att stärka er med Sin underbara nåd.

- The Universal House of Justice