The Universal House of Justice

Ridván 2026

To the Bahá’ís of the World

Dearly loved Friends,

Nu inleds den andra, större fasen av nioårsplanen. Vi ser det globala bahá’í-samfundet röra sig framåt som en, med rätta förvissat om den kurs det har stakat ut. Dess klarsyn och övertygelse är omisskännlig. Oförskräckta inför världens växande oro är det inriktat på sin heliga uppgift. Vi gläds i synnerhet åt att se nyligen bekräftade troende ivrigt inta sin plats på tjänandets och handlingens fält sida vid sida med dem som länge varit bekräftade i tron. Kluster som passerat den tredje milstolpen har visat sig utgöra bördig mark där rik erfarenhet kan skördas och spridas. Och vi känner glädje över att vännerna överallt reflekterar över det budskap vi riktade till de rådgivare som samlades här i december och använder dess innehåll som grund när de planerar och handlar.

Denna målmedvetna anda har varit särskilt tydlig vid de institutionella möten som har hållits runt om i världen. Gång på gång har redogörelserna från dessa sammankomster beskrivit samma fenomen: ett djupgående, insiktsfullt samtal som utgår från direkt erfarenhet av byggandet av livaktiga samfund, i stället för från antaganden eller teorier. Detta samtal besjälas av den pågående lärandeprocessen på varje plats. Det genomsyras av en djupare insikt om betydelsen av bahá’í-samfundets strävanden och vad de innebär för en plågad värld i trängande behov av ledning. En känsla av ansvar och beslutsamhet är utbredd och det råder en stark medvetenhet om omfattningen av den uppgift de står inför. Ofta öppnar detta samtal upp ett ytterligare komplementärt perspektiv som ser samfunds och individers ansträngningar inte enbart som genomförandet av program och projekt, utan som odlandet av ett levnadssätt som har de gudomliga lärorna som mönster – ett formande av handlingar, samverkan och strävanden.

Just detta uppriktiga samtal, som speglar ett åtagande att lära, sprids över hela samfundet från nationell och regional nivå ända till byar och grannskap, och i en mängd olika sammanhang, däribland möten anordnade av institutionerna, såväl som andra rum som växer fram. Det kommer med säkerhet att vara ett inslag även under de nationella konventen. Vi ser fram emot att se hur enskilda och kollektiva handlingsmönster stärks och expanderar efterhand som detta samtal breder ut sig. Som alltid, är det ett samtal som bör vidgas till ständigt växande cirklar av vänner, grannar och andra likasinnade själar som identifierar sig med ansträngningarna att åstadkomma andlig och materiell utveckling som bygger på mänsklighetens enhet. De rum som skapas för att bredda detta samtal – vare sig de är spontana eller planerade långt i förväg – är ett tecken på en djupare delaktighet i samhället, och vi hoppas att de skall bli allt vanligare.

Många i det omgivande samhället som kommer i kontakt med bahá’íernas gräsrotsaktiviteter slås av deras utmärkande drag: de härrör ur en uppriktig omtanke om allas välbefinnande, de är inriktade på enighet och tjänande och de följer tydliga principer utan att utge sig för att ha ett omedelbart svar på varje problem. I en anda av gemensam strävan söker bahá’íer samarbeta med andra och lära tillsammans, och i de relationer de bildar med dem som innehar myndighets- och ansvarsställningar i samhället är de uppriktiga och klarsynta. De strävar efter social omvandling utan politiska ambitioner eller egenintresse och de inser att allt eftersom tron blir alltmer framträdande, blir det viktigt att säkerställa att dess sanna karaktär och syften är välförstådda. På många håll innebär samfundets allt djupare samspel med samhället oundvikligen att det finns nya situationer att navigera och nya frågor att besvara, och detta tvingar samfundet att ytterligare utveckla sina egna förmågor.

Såsom vi förklarade i vårt budskap till den nyligen hållna rådgivarkonferensen har en betydande utveckling under de senaste fyra åren varit framväxten av samfundet som en mer framträdande förkämpe för planen. Det organiserar sig för att kunna möta särskilda behov och främja särskilda verksamhetsområden, för att ge ömsesidigt stöd genom samarrangemang och för att lära sig att bli alltmer verkningsfullt inom ett ramverk för handling som utvecklas. Ett slående exempel på detta är grupper av ungdomar som på en plats arbetar tillsammans och uppmuntrar sina jämnåriga att delta. Naturligtvis gynnas deras ansträngningar enormt av institutionernas kärleksfulla uppmuntran och vägledning, men ungdomarna har även visat förmågan att ta initiativ och identifiera fruktbara sätt att tjäna. Alltför ofta görs dessa ansträngningar mot en bakgrund av konflikt och oreda, ekonomisk orättvisa och djupa sociala klyftor. Vi är medvetna om de utmaningar ungdomarna står inför under sådana förhållanden, och vi prisar dem för att de står emot impulsen att kritisera och fördöma och i stället finner uppbyggliga sätt att undvika dessa väldiga hinder och arbeta för att de slutligen skall övervinnas.

Älskade vänner, även om tiderna är oroliga, manar vi er att inte vara ängsliga eller modfällda. ʻAbdu’l-Bahá råder oss alla att förlita oss på Guds ynnestbevis och att därigenom vara ”ständigt hoppfulla”, att vara ”fasta” i vårt hopp och att vara ”ett hopp för förtvivlade själar”. När världens horisonter mörknar blir hopp en sällsynt och dyrbar resurs – en resurs med vilken det Största namnets samfund rikligen har välsignats som följd av sin förvissning om mänsklighetens framtid och som följd av vad det har lärt av egna erfarenheter. Otaliga människor törstar efter det hopp ni kan bringa deras hjärtan.

Som ett lysande exempel på ett samfund som länge har värnat hoppets låga, blickar vi mot Bahá’u’lláhs förfördelade men ständigt tålmodiga, ständigt ståndaktiga och ständigt motståndskraftiga följeslagare i Hans tros vagga. Se hur disciplinerade de har förblivit, hur principfasta under årtionden av obevekligt förtryck – och hur fast beslutna att lära av de framsteg som gjorts av deras medtroende i andra länder, hur beslutsamma att tjäna och trösta medborgarna i sitt eget land. För så många av sina landsmän har de varit, och fortsätter att vara, en hoppets fyr, en källa till deltagande och insikt och betrodda följeslagare på tjänandets stig. Under de senaste veckorna och månaderna har dessa vänner, som vi håller så innerligt kära, ständigt funnits i våra tankar och upprepat varit föremålet för våra böner, på samma sätt som vi är förvissade om att de har varit i era, vädjande att den evigt kärleksfulle Herren skall hålla dem vid sin huldhets barm.

Era egna ansträngningar att främja Guds sak är i lika hög grad i centrum för de böner vi frambär vid den heliga tröskeln – i synnerhet nu, när den nya fasen av nioårsplanen inleds. Då vi beger oss till de heliga helgedomarna bönfaller vi om gudomligt bistånd och stöd till era ansträngningar och vädjar om orubblighet och styrka för er i era bemödanden. Må ni vara snabba till handling och ivriga att lära, och må himmelrikets alla välsignelser bli era.

- The Universal House of Justice