The Universal House of Justice

Ridván 1998

To the Bahá’ís of the World

Dearly loved Friends,

2.1. Vid denna mittpunkt i fyraårsplanen bekräftar vi med upplyfta hjärtan att det världsomspännande bahá’í-samfundet bryter ny mark vid ett dynamiskt skede i dess utveckling. Processen anslutning i skaror, på vilken dess krafter är fokuserade, skrider tydligt framåt.

2.2. Tre utvecklingssprocesser lyser upp våra förväntningar. En är de kraftiga resultaten som kommit varhelst träningsinstitut är i gång. Tiotusentals individer har under de senaste två åren gått igenom åtminstone en institutkurs. De omedelbara effekterna för dem har varit en avsevärt stärkt tro, en mer medveten andlig identitet och en fördjupad förpliktelse till bahá’í-tjänande. Den andra gäller den märkbara förbättringen i förhållandena som påverkar bildandet och återbildandet av lokala andliga råd. Beslutet att bilda dessa institutioner endast den första riḍván-dagen och att göra detta huvudsakligen på initiativ av de samfund som de tillhör började tillämpas 1997. Ehuru det blev en omedelbar men ej oväntad nedgång i antalet lokala andliga råd i världen var minskningen inte särskilt stor, tvärtom noterades en ökning i vissa länder. Detta resultat visar att mognadsprocessen hos dessa gudomligt instiftade institutioner är på rätt kurs. Den tredje är att en ny tillförsikt i undervisning rör vännerna, vilket ger imponerande resultat i olika regioner. Potentialen för en stadig och ständigt ökande tillströmning av nya troende har alltid varit stor och vi kan med tillförsikt säga att kapaciteten att förverkliga denna utvecklas metodiskt mer än tidigare med bedrivandet av den nuvarande planen.

2.3. Förutom dessa tecken på framsteg är vi tacksamma för den fantastiska hastighet med vilken byggnadsprojekten på Karmelberget fortskrider för att uppnå det tidsschema som satts för det år som precis avslutats. Omedelbart förestående är etablerandet i maj av tre nya Nationella andliga råd - Sabah, Sarawak och Slovakien - och återbildandet Nationella andliga rådet i Liberia, vilket höjer antalet pelare för Universella rättvisans hus till 179. När vi begrundar den gudomliga ynnest som förlänats vårt samfund erkänner vi med djup tacksamhet det trogna tjänande som utförs av Guds Saks Händer, av Internationella undervisningscentret och av rådgivarna och deras hjälpare på alla kontinenter. Den ökande styrkan hos de Nationella andliga råden stärker också vår övertygelse om de förestående stora segrarna.

2.4. Mot denna bild av samfundets utsikter står den förvirrande bakgrunden av en jord oense med sig själv. Dock är det uppenbart att bland det omfattande förödandet av människoanden, finns det en ny nivå av medvetenhet om en oemotståndlig rörelse mot global enighet och fred, som växer bland världens folkgrupper. Denna känsla väcks då de fysiska barriärerna mellan folken näst intill utplånas av de häpnadsväckande framstegen inom vetenskap och teknologi. Ändå håller en blandad katalog av världsomskakande svårigheter och världsomskapande utvecklingssteg mänskligheten förvirrad och förblindad. De stormar och påfrestningar som hamrar på samhällets struktur är oförståeliga för alla utom de relativt sett få av planetens invånare som erkänner Guds syfte med denna dag.

2.5. Våra medmänniskor på alla ställen är hänsynslöst utsatta på en och samma gång för de motstridiga känslor som frammanats av den samtidiga verkan av processer av ”uppstigande och sönderfall, integration och upplösning, av ordning och kaos”. Dessa identifierade Shoghi Effendi som aspekter av Guds Större och Mindre Plan, de två kända sätt på vilka Hans syfte för mänskligheten går framåt. Den Större Planen är förbunden med omvälvningar och katastrof och fortsätter med en till synes slumpmässig oordning, men faktum är att den leder mänskligheten mot enighet och mognad. Dess ombud är till största delen människor som är okunniga om och till och med motståndare till dess syfte. Som Shoghi Effendi har pekat på, använder Guds större plan ”såväl de mäktiga som de anspråkslösa som pjäser i Hans världsomskapande spel, för uppfyllandet av Hans omedelbara syfte och det slutliga etablerandet av Hans konungadöme på jorden.” Accelerationen av de processer som den genererar ger fart åt utvecklingssteg, som med alla de inledande smärtorna och den hjärtesorg som är förknippade med dem, vi bahá’íer ser som tecken på framträdandet av den Mindre Freden.

2.6. Till skillnad från Hans större plan, som verkar på mystiska sätt, är Guds mindre plan tydligt utformad, verkar i enlighet med välordnade och kända processer och har givits oss att utföra. Dess yttersta mål är den Största Freden. Den fyra år långa kampanj, till vars mittpunkt vi nu nått fram, utgör det rådande stadiet av den Mindre Planen. Det är till uppnåelsen av dess syfte som vi alla måste ägna vår uppmärksamhet och våra krafter.

2.7. Stundtals kan det verka som om den Större planens verkningar skapar splittring i arbetet enligt den Mindre planen, men vännerna har varje anledning att förbli oförfärade. Ty de erkänner källan till de återkommande omvälvningar som verkar i världen och, med Beskyddarens ord, ”erkänner dess nödvändighet, betraktar med tillförsikt dess mystiska processer, ber ivrigt för mildrandet av dess hårdhet, anstränger sig förståndigt för att lindra dess raseri, och ser med klar blick fram mot fullbordandet av de farhågor och de förhoppningar som det med nödvändighet måste skapa.”

2.8. Även en översiktlig granskning av den globala skådeplatsen de senaste åren kan inte annat än leda till iakttagelser fyllda med särskild betydelse för varje bahá’í-åskådare. För det första, bland samhällets förvirrings larm kan skönjas en omisskännelig trend mot den Mindre freden. En fängslande föraning ges genom det större engagemanget av Förenta Nationerna, uppbackat av mäktiga regeringar, som tar sig an långvariga och brådskande världsproblem; en annan utgår från det dramatiska erkännandet från världens ledare under blott de senaste månaderna av vad det ömsesidiga beroendet nationer emellan i handel och finansväsen verkligen innebär - ett tillstånd som Shoghi Effendi förutsåg som en väsentlig aspekt av en organiskt förenad värld. En utveckling av än större betydelse för bahá’í-samfundet är dock att ett stort antal människor söker efter andlig sanning. Ett flertal nyligen publicerade undersökningar har ägnats åt detta fenomen. De ideologier som dominerat den större delen av detta århundrade har uttömts, då de tynar bort vid århundradets slut framväxer en hunger efter mening, en själens längtan.

2.9. Denna andliga hunger karakteriseras av en rastlöshet, av en svallvåg av missbelåtenhet med samhällets moraliska tillstånd, detta är dessutom uppenbart i uppsvinget av fundamentalism bland olika religiösa sekter och mångfaldigandet av nya rörelser som framställer sig som religioner eller som strävar efter att ta religionens plats. Detta är observationer som gör det möjligt att uppskatta den samverkan som råder mellan de två gudomligt drivna processerna som verkar på planeten. De mångfaldiga möjligheterna som därmed försynen givit för att presentera Bahá’u’lláhs budskap till de sökande själarna skapar en dynamisk situation för bahá’í-undervisaren. Följderna för den uppgiften som ligger framför oss är oerhört uppmuntrande.

2.10. Våra förhoppningar, våra mål, våra möjligheter att gå framåt kan alla bli förverkligade genom att vi koncentrerar våra ansträngningar på det övergripande målet med den Gudomliga planen i dess nuvarande stadium - det vill säga, för att åstadkomma ett betydande framsteg i processen anslutning i skaror. Denna utmaning kan mötas genom ihärdiga ansträngningar, som utförs tålmodigt. Anslutning i skaror är tydligt inom räckhåll för vårt samfund. Oförtruten tro, bön, samvetets röst, gudomligt bistånd - dessa är några nödvändiga ting för framgång i ett bahá’í-åtagande. Men av vital betydelse för att förverkliga anslutning i skaror är dessutom ett realistiskt tillvägagångssätt, ett systematiskt handlande. Det finns inga genvägar. Systematisering säkerställer konsekventa handlingsplaner som baserats på väl uttänkta planer. Allmänt sett medför detta ett välordnat förhållningssätt i allt som rör bahá’í-tjänande, om det så gäller undervisning eller administration, individuella eller kollektiva ansträngningar. Medan detta tillåter individuellt initiativ och spontanitet, antyder det behovet av att vara klartänkt, metodisk, effektiv, ihärdig, balanserad och harmonisk. Systematisering är ett nödvändigt funktionssätt, som drivs av angelägenheten i att verka.

2.11. För att säkerställa en ordnad utveckling av samfundet, är en av bahá’í-institutionernas funktioner att organisera och underhålla en process av utveckling av mänskliga resurser genom vilken bahá’íer, såväl nya som veteraner, kan förvärva kunskapen och förmågan att upprätthålla en oavbruten expansion och konsolidering av samfundet. Etablerandet av träningsinstitut är avgörande för en sådan satsning, eftersom dessa är de center genom vilka stora antal individer kan förvärva och förbättra sina förmågor att undervisa och administrera tron. Deras existens understryker betydelsen av kunskap om tron som en källa till kraft för att stärka livet hos bahá’í-samfundet och de individer som det utgörs av.

2.12. Tillgängliga fakta bekräftar att fyraårsplanen fungerar där ett systematiskt tillvägagångssätt förstås och tillämpas. Samma fakta visar att trons institutioner i sina samarbetsansträngningar på de nationella, regionala och lokala nivåerna håller fast vid denna förståelse. Däremot är denna förståelse mindre tydlig för individerna, på vilka den slutliga framgången för planen beror. Av denna orsak måste vi understryka för våra medtroende betydelsen av deras individuella ansträngningar som en förutsättning för framgångarna i undervisning och andra åtaganden.

2.13. Så som den översatts i program och projekt av nationella och lokala institutioner, ger planen bland annat riktning, identifierar mål, stimulerar till ansträngningar, förser med en mängd nödvändiga hjälpmedel och material som kommer till nytta för undervisares och administratörers arbete. Detta är naturligtvis nödvändigt för samfundets riktiga fungerande men ger inget resultat om inte dess individuella medlemmar svarar genom ett aktivt deltagande. Då man ger sitt gensvar måste varje individ dessutom fatta ett medvetet beslut om vad han eller hon kommer att göra för att tjäna planen och hur, var och när detta ska ske. Denna övertygelse möjliggör för individen att kontrollera utvecklingen hos sina handlingar och om nödvändigt modifiera de steg som tas. Att vänja sig vid ett sådant förfaringssätt av systematisk strävan ger innebörd och uppfyllelse åt varje bahá’ís liv.

2.14. Men utöver nödvändigheten i att besvara institutionernas kall är individen ålagd av Bahá’u’lláh själv den heliga plikten att undervisa Hans sak, beskriven av Honom som ”den mest förtjänstfulla av alla gärningar”. Så länge det finns själar i behov av upplysning måste säkerligen denna plikt kvarstå som den ständiga sysslan för varje troende. I uppfyllelsen av den är individen direkt ansvarig inför Bahá’u’lláh. ”Låt honom inte invänta någon anvisning” råder Shoghi Effendi enträget ”eller förvänta sig särskild uppmuntran från sitt samfunds valda representanter, eller hållas tillbaka av några hinder som hans släktingar eller medmänniskor kan tänkas placera på hans stig, eller bry sig om ogillandet från sina kritiker eller fiender.” Centralgestalternas och beskyddarens skrifter är fyllda med råd och uppmaningar angående individens oersättliga roll i trons framåtskridande. Det är således oundvikligt att vi känner oss manade att vid denna särskilda tidpunkt i mänsklighetens liv vädja direkt till varje samfunds-medlem att begrunda den angelägna situation som vi alla i egenskap av Abhá-skönhetens hjälpare har framför oss.

2.15. Vår lott, kära bröder och systrar, är att vara samvetsgrant engagerade i en väldig historisk process vars like aldrig tidigare upplevts av något annat folk. Som globalt samfund har vi så här långt nått en unik och fantastisk framgång i att representera den mänskliga rasens fulla spektrum - tack vare det ovärderliga nedläggandet av liv, ansträngningar och skatter som villigt gjorts av tusentals av våra andliga förfäder. Det finns ingen annan samling av människor som kan utge sig för att ha skapat ett system med den bevisade förmågan att förena alla Guds barn i en världsomspännande ordning. Denna bedrift placerar oss inte endast i en position av ojämförlig styrka utan mer specifikt, i en av ofrånkomligt ansvar. Har således inte var och en av oss därför den gudomliga skyldigheten att uppfylla en helig plikt gentemot alla de andra som ännu ej är medvetna om Guds senaste Manifestations kallelse? Tiden stannar ej, väntar inte. Med varje timme som går slår en ny bedrövelse mot en förvirrad mänsklighet. Vågar vi dröja?

2.16. Redan om två år är fyraårsplanen avslutad, endast några få månader innan slutet av ett oförglömligt århundrade. Hägrande framför oss då är ett tvåfaldigt möte med ödet. I sitt prisande av den enastående potentialen hos det tjugonde århundradet försäkrade Mästaren att dess spår kommer att bestå för evigt. Gripet av en sådan vision, måste oundvikligen sinnet hos varje vaken anhängare till den Välsignade Skönheten vara satt i rörelse med ängsliga frågor om vilken roll han eller hon skall spela under dessa få flyende år och om han eller hon, vid slutet på denna period med avgörande möjligheter, kommer att ha satt sitt märke bland de varaktiga spår som Mästarens sinne var varse. För att försäkra sig om ett för själen tillfredsställande svar är en sak nödvändig framför allt annat: att handla, att handla nu och att fortsätta att handla.

2.17. Vår hjärtliga vädjan vid de Heliga trösklarna å allas våra vägnar är att vi må erhålla gudomligt bistånd och rikligt bekräftas i vadhelst vi gör för att leva upp till det överhängande målet i den Gudomliga Planen vid en så ödesmättad tidpunkt i den mänskliga historien.

- The Universal House of Justice