The Universal House of Justice

Ridván 1991

To the Bahá’ís of the World

Dearly loved Friends,

1991.1. Ingen jordisk tunga kan uttrycka den tacksamhet vi känner för de underbara gåvor den Välsignade Skönheten har förunnat Sitt världsvida samfund och Sin Tros Världscentrum under det år som just avslutats. Vi böjer våra huvuden i ödmjukhet inför de slående bevisen på Hans stödjande nåd och allbetvingande makt.

1991.2. Den överväldigande fara som har svept kring det Heliga landet under den senare delen av året som ett resultat av tumultet i Mellersta Östern, avlägsnade sig utan att tilläts få det administrativa arbetet vid Världscentret att stanna upp eller ens att alvarligt få hindra dess genomförande. Situationen var en allvarlig påminnelse om vilken kontrast det är mellan Bahá’u’lláhs diskreta, ständigt framåtskridande, helt integrerande system och övergångsperiodens våldsamma karaktärsdrag, ”vars vedermödor”, vilket Shoghi Effendi försäkrar, ”är förelöparen till den Era av lycksalig sällhet som ska förkroppsliga Guds slutgiltiga syfte för mänskligheten”. Det var ännu ett av de ”olycksbådande tecken som dels tillkännager våndorna från en civilisation i upplösning och dels pekar på födselssmärtorna från denna världsordning – denna Ark av frälsning för människor – som reser sig ur dess ruiner”.

1991.3. Sannerligen, i vilken riktning vi än skådar, är kraften från Bahá’u’lláhs uppenbarelse helt synligt i arbete i världen. I uppropet för en ny världsordning, som har blivit utfärdat som ett eko från uttalandena av olika politiska ledare och inflytelsesrika tänkare, som kanske själva inte var kapabla att förklara vad det innebar, kan man urskilja mänsklighetens sakta uppvaknande till ett accepterande av det grundläggande syftet med Hans uppenbarelse. Att ett sådant upprop skulle komma med ett sådant eftertryck från överhuvudet för den republik som, med ‘Abdu’l-Bahás ord, är ödesbestämd att vara ”den första nation som skall lägga grunden för internationellt samförstånd” och ”andligen leda världens nationer”, antyder detta existensen av två samtida krafter som båda är i verksamhet och som accelererar, den ena som arbetar utanför och den andra som arbetar innanför Saken, vilket Shoghi Effendi säger oss kommer att kulminera i ”ett enda lysande fullbordande.”

1991.4. Inom Tron finner man rikliga tecken på överväldigande framgångar för Sexårsplanen, även om de inte nödvändigtvis visar sig på samma sätt som planlades i början. Fängslande exempel på detta har kommit i släptåg på de fenomenala förändringar som nu sker i Sovjetunionen och dess tidigare satelitstater. Endast ett år efter återupprättandet av Lokala andliga rådet för Moskvas bahá’íer bildas ett Nationellt andligt råd för Sovjetunionens bahá’íer. På samma sätt erkände myndigheterna i Rumänien bahá’í-samfundet med rätt att sprida Bahá’u’lláhs läror endast något mer än ett år efter de revolutionerande politiska förändringarna. Även här kommer ett Nationellt andligt råd att bildas detta Riḍván. Trons snabba utveckling i Tjeckoslovakien framtvingade det beslut som tagits under de allra senaste veckorna att etablera ett Nationellt andligt råd även där. Samtidigt kommer det Nationella andliga rådet för West Leeward Islands i Västindien att bildas som ett resultat av att ögruppen Leeward Islands delas i två regionalt administrativa enheter. Med detta välkomnas fyra nya formationer, vilket gör att antalet Nationella andliga råd når siffran 155.

1991.5. Vi är glada att kuna säga att tre av Sakens händer skall representera Universella Rättvisans Hus vid dessa historiska tillfällen: Amatul-Bahá Rúhíyyih KHanum i Rumänien, Mr. Alí Muhammad Varqá i Tjeckoslovakien. Rådgivare Ruth Pringle skall vara representant i West Leeward Island.

1991.6. En annan illustration av Bahá’u’lláhs Saks växande anseende i det allmännas ögon har sitt ursprung i Tyskland, där den federala konstitutionsdomstolen, landet högsta rättsinstans, har tagit ett beslut som kommer att bli av största betydelse för erkännandet av tron. En serie domstolar på en lägre nivå har vägrat registrera ett av de Lokala andliga rådens stadgar genom att hänvisa till att den auktoritet som erkändes Nationella andliga rådet i detta dokument stred mot den juridiska principen som kräver självständighet för alla legalt erkända föreningar. Tvistefrågorna som berörs är sannerligen mycket komplexa och kan inte utredas i detta sammanhang. Låt det räcka med att konstatera att den federala konstitutionsdomstolen stödde det Lokala andliga rådets överklagande i ett långt beslut som föregicks av ett ingående resonemang i vilket den bland annat bekräftade bahá’í-samfundets rätt att tillerkännas juridiska befogenheter på exakt det sätt som beskrivs i bahá’í-trons egna skrifter och förklarade att dess karaktär som en erkänd religion utan tvekan kunde bekräftas av ledande religionshistoriker. Detta utlåtande ansågs av domstolen vara så betydelsesfullt att man tog det anmärkningsvärda steget att publicera ett uttalande till pressen, där man förklarade sitt beslut. Denna framträdande handling kommer att få betydelse för bahá’í-samfundet långt bortom det förenade Tysklands gränser.

1991.7. Ett annat exempel på att man från myndigheternas sida allt mer uppskattar trons skarpsinniga perspektiv kommer från Sydafrikanska republiken, där det Nationella andliga rådet beslöt svara på regeringens initiativ i ett försök att lösa problemet med apartheidsystem, som ju varit aktuellt i flera årtionden, och man presenterade sina synpunkter i arbetet med att göra ett utkast till en ny författning för landet. Ordförande för det Sydafrikanska juridiska utskottet, den domare som fungerade som regeringens representant, tog emot Nationella andliga rådets synpunkter från en delegation som hade utsetts till detta, och gav kommentaren att bahá’íerna var den enda grupp hittills, vars tankar givit en andlig och moralisk grund för en författning.

1991.8. Vadhelst som kan bli effekten av var och en av dessa exempel som hittills har nämnts – och av sådana andra som att en representant för Internationella Bahá’í-samfundet var den ende icke-buddhist som erbjöds att tala vid ett offentligt möte som hölls tillsammans med den asiatiska buddhistkonferensen för fred i Mongoliet; att påven Johannes Paulus II särskilt nämnde bahá’íerna vid en mottagning under hans senaste besök i Burundi; att bahá’í officiellt nämnts som en av de vanligt förekommande religionerna på Tuvalu; den internationella utställningen om utbildning för fred som bekostades av det brasilianska Nationella andliga rådet och där 23 ambassader och utbildningsinstitutioner deltog – är en sak fullkomligt klar: den samlade effekten över hela jordklotet bekräftar att tron håller på att träda fram ur obemärkthet. Sådana kännetecken som ett ökande offentligt erkännanden av bahá’í-samfundets verkliga egenskaper och dess rika möjligheter är ett utmärkande drag för trons framåtskridanden i den Formativa tidsålderns fjärde epok.

1991.9. Då vi begrundar dessa förunderliga tecken och förebud, kan vi inte motstå ingivelsen att uttrycka vår djupa kärlek och uppskattning till de Kontinentala rådgivarna och till deras Hjälprådsmedlemmar, vilka stimuleraroch stödjer strävanden som gör det möjligt att nå fram till sådana häpnadsväckande framsteg som redan har nämnts och, mer speciellt, vars medverkan sporrar undervisnings-arbetets dynamiska framstör, vilket lägger grunden för samfundets alla framgångar. Vi gläder oss åt det kraftfulla sätt som Rådgivarnämnderna har inlett sin nya period av omumbärligt och högt skattat tjänande av Bahá’í-världen och detta gör oss hoppfulla bortom alla gränser. De friska initiativ på vilka de nu riktar in sina krafter, med helhjärtad uppmuntran och med lysande stöd från Internationella undervisningscentret, bådar gott för en tillfredställande avslutning av sexårsplanen. Må deras ansträngningar i hög grad understödjas av ökningen av antalet Hjälprådsmedlemmar vid Förbundets dag till 846 – 90 fler än vad som finns idag. Det världsvida samfundet kommer förvisso att välkomna den styrka som detta kommer att ge såväl omfattningen som kvaliteten av de andliga uppgifter som tillskrivits Hjälprådsmedlemmarna och deras assistenter, vars verksamhet på gräsrotsnivå är en garanti för den fortsatta expansionen och konsolideringen av vår lysande tro.

1991.10. Sexårsplanens storartade framgång lyser upp våra sinnen och stärker vårt hopp. Alla utom ett av planens år har passerat och vi har tagit ett kraftfullt steg framåt mot att uppfylla dess sju huvudmål. Vårt samfund har förändrats dramatiskt jämfört med hur det såg ut när planen inleddes 1986. Det har i högsta grad växt och utvecklats. Det är mer mångfaldigt, mer dynamiskt, mer distinkt. Då vi går in i det sista året av sexårsplanen så avtecknar sig en rad av spännande vyer framför oss alla vid horisonten:

a. Förberedelserna av den länge väntade engelska översättningen med fotnoter av Kitáb-i-Aqdás, Lagboken, den Heligaste boken, Moderboken för Bahá’u’lláhs uppenbarelse, kommer att avslutas – en storslagen prestation som ensam och i sig själv kommer att inleda ett nytt stadium av utvecklingen av bahá’í-världen och på så sätt kröna framgångarna i sexårsplanen.

b. Arbetet med jorden på de lägre terrasserna vid Bábs gravhelgedom och schaktningsarbetena för Centret för studiet av texterna och annexet till Internationella arkivet ska påbörjas, vilket kommer att inleda en ny fas av detta mäktiga företag på Guds heliga berg, vars betydelse det inte går att beräkna.

c. Slutet av planen kommer att markera inledningen av det Heliga året, 1992-1993, en medvetet planerad årslång paus, för att tillåta Hans efterföljare att ge en tillbörlig uppmärksamhet åt 100-årsminnet av Bahá’u’lláhs bortgång och invigningen av Hans världsförenande Förbund. Som redan tidigare har meddelats planeras stora högtidlighållanden för att visa på de särskilda egenskaperna och den världsomskakande betydelsen av dessa två händelser.

d. Den ena: en samling av representanter från bahá’í-världen, tillsammans med Bahá’u’lláhs riddare, vid Bahjí inom huvudbyggnadens närmsta område, varifrån Bahá’u’lláhs befriade ande begav sig till Sin himmelska överhöghets tron, och i närheten av den Heligaste gravhelgedomen, där namnlistan över Bahá’u’lláhs riddare ska läggas ned som en gest av erkännanden för att visa hur Hans älskade svarade på uppropet att sprida Hans läror över hela världen. Där i Bahjí skall denna samling ägna sig åt en högtidlig tillbedjan och de heliga texter som läses skall delas ut till bahá’í-samfund överallt att användas i deras egna högtidighållanden,. För att på sätt förena andaktserfarenheterna från hela bahá’í-världen under högtidlighållandet av detta 100-årsminne.

e. Den andra: Världskongressen som är planerad att hållas 23-26 november 1992 i New York, där den älskade Mästaren uppenbarade innebörden av Sin ställning som utnämnt centrum för Bahá’u’lláhs Förbund och som Han utsåg till att vara Förbundets stad. Över hela världen kommer bahá’í-samfund att hålla motsvarande sammankomster som stöd och för att bättre kunna peka på denna kongress storslagna syfte, vilket är att högtidlighålla 100-årsminnet av inledandet av Bahá’u’lláhs Förbund och att tillkännage dess mål och förenande kraft. Som en effekt av dessa aktiviteter kommer man att distribuera ett uttalande om Bahá’u’lláh, som skrivits av Kontoret för offentlig information (Office of Public Information) på vår begäran och som skall tjäna såväl som en källa för studier och information för bahá’íerna själva som en informativ skrift som kan presenteras till andra. På detta och på andra sätt kommer det Största namnets samfund att försöka basunera ut Bahá’u’lláhs Namn över hela jordklotet och göra det till en känd höghet i människors medvetande överallt.

1991.11. Ett sådant sammanflöde av nära förstående segrar – publicerandet av Kitáb-i-Aqdás, framstegen för byggnadsprojekten på Karmelberget, avslutandet av sexårsplanen, inledningen av det Heliga året – besjälar bahá’í-världens förväntningar, förbereder vägen för ännu mäktigare strävanden än vad som hittills gjorts och pekar ut för oss alla hr en ny fas i historien öppnar sig. Det verkar således vara lämpligt att den heliga lag som gör det möjligt för var och en att uttrycka sin personliga gudsfruktan i en helt personlig samvetshandling som också befrämjar det gemensamma goda, som direkt förbinder den enskilde troende med Trons centrala institutioner och som framför allt försäkrar den ödmjuke och uppriktige om Försynens outsägliga nåd och överflödande välsignelser, bör vid detta gynnsamma tillfälle omfattas av alla som erkänner sin tro på Guds enastående Manifestation. Med ödmjukhet inför vår Högste Herre tillkännager vi at från Riḍván 1992, början av det Heliga året, skall lagen om Huqúqu’lláh, Guds Rättighet, gälla universellt. Alla uppmanas kärleksfullt att iaktta den.

1991.12. Våra kära bröder och systrar: Se hur den Älskade har besvarat våra böner. Se hur Han har berikat våra liv med nya bröder och nya institutioner i länder som hittills varit stängda för Hans läkande Ord. Betänk med vilken kraft Hans gudomliga föreskrifter blir bekräftade som riktlinjer av stora och små nationer. Helt säkert har sådana överflödande välsignelser genomsyrat er med okuvligt mod och förtröstan inför en utmanande men strålande framtid. Ni har i sanning gått in i detta lyckosamma år, som bär upp den slutliga triumfen för sexårsplanen.

1991.13. Må ni fortsätta att vara välsignade av den outtömliga skatten av Hans kärlek och ömsinta försorg genom era osjälviska handlingar i Hans tjänst

- The Universal House of Justice