The Universal House of Justice

Ridván 1990

To the Bahá’ís of the World

Dearly loved Friends,

I och med att vi avslutat ett år av betydelsefulla framgångar, står vi nu på tröskeln till det sista decenniet av detta strålande tjugonde århundrade, med våra blickar riktade framåt mot en omedelbar framtid av oerhört stora utmaningar och med bländande utsikter. Den hastighet, med vilken de olika händelserna utspann sig under det gångna året, visar de andliga krafter, som har frigjorts genom ankomsten av Hans revolutionerande uppdrag, accelererar då den hundrade årsdagen för Bahá’u’lláhs bortgång närmar sig. Det är en acceleration som, genom sin plötslighet och sitt stora omvandlande inflytande på det samhälleliga tänkandet och det sätt på vilket den praktiska politiken fungerar har väckt såväl känslor av glädje inför dess omedelbara effekter som av förvirring inför dess sanna betydelse och ödesbestämda resultat och som har manat de förvånade utgivarna av en framstående tidning, i det att de inte kunde hitta någon förklaring, att tillskriva det en “Osynlig hands“ arbete.

För Bahá’u’lláhs efterföljare över hela världen kan det inte finnas några tvivel om att det finns en Gudomlig bakgrund och en klar avsikt med dessa extraordinära händelser. Låt oss därför glädja oss år dessa förunderliga tecken på Guds överflödande nåd. Den höga undervisningsnivån och det stora antalet deklarationer som kunde rapporteras förra Ridván har fortsatt och nya undervisningsfält har öppnats från östra Europa till Kinesiska Sjön. I och med att två av Bahá’u’lláhs Riddare har flyttat in på Sakhalinön under de senaste veckorna, har det sista kvarvarande territoriet som namngivits av Shoghi Effendi i Hans Tioåriga Globala Plan stigit in i Bahá’í samfundet. Det Lokala Andliga Rådet i Ishqábád kunde åter bildas förra året, ett val kunde nyligen hållas i Cluj i Rumänien, det första nya Rådet i “Östblocket”, denna Ridván kommer Lokala Andliga Råd att kunna återskapas och bildas i andra delar av Sovjetunionen och i andra länder i östra Europa - alla dessa framgångar och omedelbara utsikter bekräftar att vi nu kommit fram till en betydelsefull milsten i den fjärde epoken av den Formativa Eran. Den Administrativa Ordningen omfattar nu ett samfund med en större mångfald än någonsin förr. Det var tillkännagivande om att en stödjande tvåårig undervisningsplan ska antas, vilken nu officiellt har påbörjats och till vilken vi ber att ni ägnar omedelbar och aktiv uppmärksamhet.

Hur förbluffande, hur långt gående har inte de aktiviteter varit som drivit fram samfundet till denna etapp av dess utveckling på ett enda kort år! När vi reflekterar över hur stort under som finns i Bahá’u’lláhs bekräftelser, vänder sig våra hjärtan med kärlek och uppskattning till Guds Saks Händer överallt, som, såsom anförare av detta samfund, alltid har hållit upp dess lysande emblem mot tidens mörker. I en oövervinnelig anda håller de fast vid strävandet att fullborda sin Gudagivna uppgift under alla förhållanden och var helst de än må befinna sig, att stimulera, bygga upp och ge råd till dess vitt spridda, snabbt ökande antal medlemmar. När vi nu står inför denna nya situation i Bahá’í världen är det en glädje för oss att få dela med oss av några händelser som är förknippade med Sakens Händer och med utvecklingen i Europa och Asien. Under en förlängd resa till Fjärran östern kunde Amat’u’l-Bahá Rúhíyyih Khánum representera Universella Rättvisans Hus vid bildandet av Macaos Nationella Andliga Råd, hon tillbringade tid med Bahá’u’lláhs Riddare i Mongoliet där senare för första gången en infödd person förklarade sig tro på Bahá’u’lláh och hon har ägnat mycket uppmärksamhet åt vännerna i olika delar av Folkrepubliken Kina, där hennes film “The Green Light Expedition” har visats på TV. Hr. Collins Featherstone har lagt ner mycket energi på att ge ny kraft till de tålmodiga vännerna i det krigshärjade Vietnam. Just i detta ögonblick besöker Hr. Ali Akbar Furútan Sovjetunionen, som han tvingades lämna under förföljelserna mot Tron där. Nu har han återvänt i triumf för att fullgöra en önskan som vår älskade Beskyddare uttryckte till honom för ett sextiotal år sedan.

Inte heller har de medlemmar i det Internationella Undervisningscentrat som är Rådgivare varit långsamma med att svara på de möjligheter att förbättra utvecklingsklimatet, som nu är uppenbart i globens alla områden. Genom den förenade vision om tillväxt och vilken de har kallat de Kontinentala Rådgivarnämnderna och deras kunniga, hårt arbetande och självuppoffrande Hjälprådsmedlemmar, kan vi känna en ny vitalitet i Tron när det gäller dess utbredning och konsolidering över hela världen. De Kontinentala Rådgivarna förtjänar djup tacksamhet från hela Bahá’í samfundet, nu då de närmar sig slutet av sin femårsperiod av tjänande, en period då de utmärkt sig för framstående förtjänster.

På samma sätt som att Samfundet har utvidgat sina förgreningar internt, har det också breddat sina relationer, sitt inflytande och sin vädjan externt på många olika sätt, några förvånansvärt stora till sin vidd och till sina potentiella möjligheter. Ett par exempel på detta kan räcka: Genom det nyligen etablerade Miljökontoret har det Internationella Bahá’í samfundet på sitt eget initiativ och i samarbete med andra miljöorganisationer åter etablerat det årliga möte med Världsskogskontraktet, som grundades år 1945 av den kände Richard St. Barbe Baker. Sedan dess har Miljökontoret inbjudits att delta i viktiga möten, bekostade av sådana internationella organisationer som intresserar sig för miljöfrågor. Det Internationella Bahá’í samfundet har blivit involverade i arbetet med en särskild arbetsgrupp för läs- och skrivkunnighet som står under UNESCOs ledning och man har blivit inbjudna att delta i världskonferensen för utbildning åt alla som hållits i Thailand, där dess representanter blev ombedda att ta på sig olika slags mycket påtagliga och betydelsefulla uppgifter, vilket har givit Bahá’í samfundet en framskjuten ställning i detta sammanhang. Inledande steg har tagits, efter man blivit lite uppmuntrade till detta av en ledande fidjiansk regeringstjänsteman, att öppna ett avdelningskontor i Suva för det Internationella Bahá’í samfundets FN kontor för Stillahavsregionen. Universitetet i Maryland i USA har tillkännagivit sitt beslut att etablera “en Bahá’í professur för världsfred” i sitt centrum för internationell utveckling och konflikthantering, vilket kommer att ge upphov till en avsevärd ökning av studier av Bahá’u’lláhs Sak på akademisk nivå. Nästan samtidigt tillkännagav det Nationella Andliga Rådet i Indien att man har kommit fram till en överenskommelse att upprätta en professur för studier av Bahá’í vid universitetet i Indore.

De fortsatta försöken att göra det möjligt för Bahá’íerna i Iran att få uppleva frihet har kommit in i ett nytt stadium. För första gången har en FN representant officiellt kunnat möta en representant för det fredlösa Bahá’í samfundet på iransk mark. Resultatet har skrivits ner i en rapport till FNs kommission för de mänskliga rättigheterna vid vars senaste möte i Genève en resolution om Iran där Bahá’íerna nämns åter kunde antas. Ett resultat av detta som kommer att ha en vittgående betydelse är att USAs representanthus enhälligt har antagit en resolution, som efterlyser frihet för Irans Bahá’í samfund och som presenterar en möjlig plan för de mått och steg som USAs regering kan ta i denna fråga. En liknande resolution kommer att presenteras för senaten.

I det Heliga landet fick förberedelserna inför genomförandet av byggnadsprojektet på berget Karmel ett definitivt uppsving. På kvällen till Naw Rúz beslöt distriktkommissionen för stadsplanering att, efter känsliga och komplexa förhandlingar, anta den plan som Bahá’ís Världscentrum har presenterat, och detta är orsak till en djupt känd tillfredsställelse. Det banar väg för att man ska kunna ge det slutgiltiga byggnadstillståndet för dessa projekt.

Älskade vänner. Knappt två år skiljer oss nu från avslutandet av Sexårsplanen och inledningen av det Heliga året vid Ridván 1992, den speciella tidpunkt då vi ska stanna upp för att försöka uppfatta den stormiga lista över händelser som kommer att ha fört oss fram till Hundraårsdagen av Bahá’u’lláhs bortgång och då vi, med tillbörlig högtidlighet, ska reflektera över den återlösande avsikten med den allra värdefullaste Varelse som någonsin har tagit ett andetag på denna planet.

Genom att föregripa detta högvattenmärke i Bahá’í historien, har planeringen för två avgörande världshändelser satts igång: En, att organisera en sammankomst i det Heliga landet med en bred och representativ församling av troende från globens alla hörn som kommer att delta i en passande åminnelsehögtid för denna fängslande fullbordan i närheten av den Heligaste Helgedomen. En del i denna åminnelse, symbolisk för det förvandlande och segrande inflytandet av Bahá’u’lláhs frigjorda Ande, kommer att bli när man deponerar ett förvaringskärl under golvet vid entré dörren till Hans Helgedom, som innehåller den upplysta Hedersrullan över Bahá’u’lláhs Riddare, en förteckning som initierades av Shoghi Effendi under hans Tioårsplan över de oförskräckta själar som reste sig upp för att vinna de jungfruliga områden, i sin Herres Namn, som nämndes i Planen. Detta kommer att leda fram till en lämplig avslutning av denna Plan efter nästan fyra årtionden, något som Beskyddaren själv sagt att det skulle göras. De av Bahá’u’lláhs Riddare som fortfarande är i livet kommer att inbjudas för att bevittna denna händelse.

Den andra händelsen kommer att bli Bahá’ís världskongress som ska hållas för att högtidlighålla hundraårsminnet av invigandet av Förbundet, vilket har testamenterats till eftervärlden av Bahá’u’lláh som det säkra sättet att bevara enheten och okränkbarheten i Hans världsomspännande ordning. Den ska sammankallas i november 1992 i New York, den plats som har benämnts Förbundets stad av Honom som är dess utvalda centrum och som förutsåg att “New York kommer att bli en välsignad plats från vilken ska utgå kallelsen till ståndaktighet i Guds Förbund och Testamente till varje del av världen.”

Liknande händelser kommer att kombineras med dessa två viktiga tillfällen på lokal och nationell nivå för att ge utlopp för Bahá’íernas innersta känslor och för att hos allmänheten inskärpa det outgrundliga faktum att Förbundets herre framträtt på jorden och visa vilket syfte och målsättningar Hans ädla uppdrag har varit. Planer är sannerligen under utarbetande för att sprida Hans namnöver globen.

Vännerna måste nu ställa in sig på hur viktigt det är att hålla dessa båda åminnelsedagar. De måste förbereda sig andligt genom bön och studium av Skrifterna för att få en djupare förståelse för Bahá’u’lláhs ställning och syfte och för att kunna förstå den grundläggande betydelsen av Hans mäktiga Förbund. En sådan förberedelse utgör den innersta kärnan i denna deras strävan att åstadkomma en förvandling i sina individuella och kollektiva liv. Låt alla vännerna - varje man, kvinna och ungdom - demonstrera genom sitt inre livs högsta kvalitet och sina personliga egenskaper den förenande andan i deras samröre med varandra, rättrådigheten i deras beteende i relation till allt, och överlägsenheten i deras framgångar, att de tillhör ett verkligt upplyst och exemplariskt samfund, att deras Mest älskade, vars bortgång de kommer att högtidlighålla, inte genomled Sitt liv på jorden förgäves. Låt dessa behov vara normgivande för deras ansträngningar att undervisa om Hans Sak, sigillet för deras hyllning till Konungarnas Konung.

Våra kära och värderade medarbetare: Det är vid en sådan tid av djupgående förväntan för oss som världssamhället befinner sig i en kritisk fas av sin omvandlingsprocess till att nå fram till den egenart som uppenbarats för den av tidens Herre. Guds vindar fortsätter att blåsa besinningslöst och att kullkasta de gamla systemen genom att låta levande kraft läggs till den djupa längtan efter en ny ordning i mänsklighetens angelägenheter som finns i människors hjärtan och som öppnar vägen för hissandet av Bahá’u’lláhs banér i länder det hittills varit utestängt från. Den snabbhet med vilken förändringarna formats ger upphov till förväntningar som inspirerar våra drömmar i det avslutande decenniet av det tjugonde århundradet. Situationen är på samma gång ett lysande järtecken (¿?¿?) som en tungt vägande utmaning.

Det finns en praktfullhet i den djupa strukturförändring av dagens samhälle som uppnåendet av den Mindre freden innebär. Hur hoppfulla tecknen än är, kan vi inte glömma att den mörka färden genom övergångstiden ännu inte till fullo har genomkorsats. Den är fortfarande lång, slipprig och kvalfull. Ty gudlöshet härskar och materialismen är våldsam. Nationalism och rasism gör fortfarande människornas hjärtan trolösa och mänskligheten förblir blind inför de andliga principer som utgör grunden till lösningen av problemet med deras ekonomiska elände. För Bahá’í samfundet utgör denna situation en särskild utmaning, ty tiden håller på att rinna ut och vi har viktiga åtaganden att ta hand om. De mest omedelbara av dessa är: Ett, att undervisa om Guds Sak och att bygga upp dess gudomligt förordnade institutioner över hela världen med visdom, mod och brådska och två, att slutföra konstruktionen av terrasserna kring Bábs Helgedom på berget Karmel och de återstående byggnaderna kring halvcirkeln vid Trons administrativa Världscentrum. Det ena kräver beslutsamma, livaktiga och tillitsfulla handlingar från varje individ. Det andra kräver att fonderna fylls på ett frikostigt sätt. De är båda intimt förknippade med varandra.

Under de två senaste åren har nästan en miljon själar anslutit sig till Saken. De ökande antalet exempel på anslutning i skaror på olika platser har bidragit till denna tillväxt och dragit uppmärksamhet till Shoghi Effendis vision som format vår uppfattning om de ärorika framtida möjligheterna på undervisningsfältet. Ty han har förvissat oss om att den process av “anslutning av skaror av människor från olika nationer och raser in i Bahá’í världen… kommer att vara ett förspel till den efterlängtade timme när en massomvändelse från dessa nationer och raser, och som ett direkt resultat av en kedja av händelser, viktiga och möjligen katastrofala, vilka man ännu inte ens vagt kan föreställa sig, kommer att plötsligt revolutionera Trons villkor, rubba världens jämvikt och tusenfalt förstärka den numeriska styrkan, lika väl som den materiella makten och de andliga befogenheterna hos Bahá’u’lláhs Tro”. Vi är på alla sätt uppmuntrade att tro att de storskaliga registreringarna kommer att utvidga sig i det att by efter by, stad efter stad involveras, från ett land till ett annat. Det är emellertid inte vår uppgift att passivt sitta och vänta på den slutgiltiga fullbordan av Shoghi Effendis vision. Vi, som idag endast är ett fåtal, bör sätta hela vår tillit till Guds försyn och se det som ett gudomligt privilegium att få anta de utmaningar som möter oss och få gå vidare mot seger med planerna i våra händer.

En utvidgning både till tanke och handling vad häller olika aspekter av vårt arbete skulle öka våra möjligheter till att nå framgång i försöken att klara av de åtagande som redan nämnts. Då förändring, en allt snabbare förändring, är en konstant egenskap i livet i denna tid, och eftersom vår tillväxt, storlek och våra utåtriktade kontakter kräver mycket av oss, måste vårt samfund vara redo att anpassa sig. På sätt och vis innebär detta att samfundet måste bli bättre på att kontrollera ett stort antal trådar utan att för den skull förlora sin koncentration på det primära syftet med undervisningen, nämligen utvidgning och konsolidering. Vi måste nå fram till en enhet i mångfald när det gäller handling, ett tillstånd där olika individer koncentrerar sig på olika aktiviteter och uppskattar den totala och välgörande effekten för Trons tillväxt och utveckling, eftersom varje person inte kan göra allt och alla personer kan inte göra samma saker. Denna förståelse är betydelsefull för den mognad, som samfundet kommer att tvingas uppnå genom de många kraven som ställs på det.

Den ordning som Bahá’u’lláh har givit, är avsedd att vägleda utvecklingen och lösa samhällets problem. Vårt antal är fortfarande alltför litet för att vi på ett fullgott sätt ska kunna visa de potentiella möjligheter som finns inbyggda i det administrativa system som vi håller på att bygga upp, och effektiviteten i detta system kommer inte att kunna uppskattas till fullo om vi inte kan åstadkomma en omfattande ökning av antalet medlemmar. Med den nuvarande situationen i världen blir det alltmer nödvändigt att få till stånd en sådan uppvisning. Det är bara alltför uppenbart att också de som angriper defekterna i den gamla ordningen och som till och med är beredda att riva ner den, själva inte har något livsdugligt alternativ som kan sättas i dess ställe. Då den Administrativa ordningen är avsedd att vara ett mönster för det framtida samhället, kommer det att bli en signal att åter börja hoppas för dem som misströstar, i samma ögonblick de får se ett sådant mönster.

Hittills har vi uppnått en underbar mångfald när det gäller de stora antalet etniska grupper som representeras i Tron och allt bör göras för att befästa den genom att ett ännu större antal personer ur sådana grupper som redan är representerade låter registrera sig och att vi attraherar medlemmar ur grupper vi hittills inte nått. Det finns emellertid en annan kategori av mångfald som måste byggas upp och utan den kommer Sakens inte att kunna möta de utmaningar på ett lämpligt sätt som tränger sig på. Dess medlemmar måste nu innefatta ett allt större antal människor, oberoende av etnisk bakgrund, vilket inkluderar sådana personer som visat prov på färdigheter och fått en viss ställning i samhället inom olika områden. Att få registrera ett stort antal sådana personer som medlemmar är en oumbärlig aspekt av att undervisa massorna, en aspekt som inte längre kan negligeras och vilken medvetet och avsiktligt måste införlivas i vårt undervisningsarbete, så att basen kan breddas och vi kan påskynda processen att ansluta skaror av människor. Så viktigt är det just nu att uppmuntra till handling på detta sätt, att vi känner oss tvingade att be de Kontinentala Rådgivarnämnderna och de Nationella Andliga Råden att allvarligt ägna uppmärksamhet åt det i sina konsultationer och planer.

Mänsklighetens situation har nått fram till ett sådant utvecklingsstadium att ett ökande antal förfrågningar kommer att göras till vårt samfund att hjälpa till genom att ge råd och göra praktiska åtgärder för att lösa kritiska sociala problem. Det är en tjänst som vi med glädje kommer att hjälpa till med, men detta innebär att våra Lokala och Nationella Andliga Råd måste hålla fast än mer samvetsgrant vid principer. Med en alltmer ökande uppmärksamhet från allmänheten på Guds Sak, blir det nödvändigt för Bahá’í institutionerna att förbättra sina prestationer genom att identifiera sig bättre med Trons grundläggande sanningar, genom större överensstämmelse med andan och formen i Bahá’í administration och genom en intensivare tillit till de samfund de vägleder ska visa upp ett livsmönster som kan erbjuda hopp för samhällets desillusionerade medlemmar.

Att det finns indikationer på att den Mindre freden inte kan vara alltför långt borta, att den Administrativa ordningens lokala och nationella institutioner ständigt växer i erfarenhet och inflytande, att planerna för konstruktionen av halvcirkelbågen är långt framskridna - att dessa hoppfulla betingelser gör utformandet av den dynamiska synkroniseringen mer skönjbar, vilket förutsetts av Shoghi Effendi, kan ingen ärlig observatör förneka.

Såsom ett samfund som utan tvekan är med i förtrupperna för de konstruktiva krafter som är i rörelse på planeten, och såsom en som har tillgång till bevisad kunskap, låt oss ta hand om vår Faders angelägenheter. Han kommer, från Sin ärorika fristad i höjden, att frigöra frikostiga utgjutelser av Sin nåd över våra ödmjuka ansträngningar och förbluffa oss med oräkneliga segrar med Sin övervinnande styrka. Det är för de oändliga välsignelserna från en sådan Fader som vi kommer att fortsätta att ödmjukt be för var och en av er vid den Heliga Tröskeln.

- The Universal House of Justice